Julgranen, Adventsljusstakarna, Tomtarna och Krubban på vinden.

Ja så var då julen uppburen till vinden ännu en gång. Tänk så hemskt om det vore så att julen försvann efter bara en månads användning. För mej och för många fler är julen närvarande varje dag. Jesus föddes, dog, uppstod,blev upptagen till Himlen
och ska en dag komma tillbaka ,som änglarna sa vid Hans Himmelsfärd. Genom sin död öppnade Han vägen till Gud. Jag tycker det är så intressant. I Lukas 23 kan vi läsa om detta drama.Efter den dagen då ALL vår synd,alltså allt som hållit oss skilda från Gud, ut plånades genom att all vår skuld lades på Jesus och genom Hans död är vägen öppen till Gud för alla som vill ta emot detta. Gud och människan fick på nytt gemenskap med varandra. Den som vill. Gud tvingar ingen att ta emot Jesu gåva. Nu har jag levt i många år och vet att detta är sant. SÅ många bevis jag under årens lopp har fått. Det är märkligt att så många inte vågar pröva. Kanske man tittar på kristna som inte är som man förväntar sej. Jag vet och blir också ibland besviken på både mej och andra men då finns alltid Jesus där. En levande Jesus, som förstår när jag talar om att jag är missnöjd. Som säger:" OK Ruth jag gillar inte heller det där , men jag älskar er allihopa och jag kan göra mycket mera än du tror. Lita på mej!" Så får vi lämna både oss själva och vår nästa, dumma som de är, i Hans händer och vandra vidare i Hans sällskap, glada över att Han alltid vill oss väl. Kanske är det alltför enkelt. Vi är så benägna att allt måste ha en förklaring som vi själva kan räkna ut.

Alltså bär vi julen med oss hela året. I Örebro står stora folkskaror en söndag i advent och sjunger:" O helga natt, O helga stund för världen , för oss Han dödens smärta led. O helga natt som frälsning åt oss gav. På Stortorget är det varje år likadant. Massor av människor tackar för att "Jesus till jorden steg ned för

att befria oss". Men så gör många som flickan sa när hon och föräldrarna lämnade kyrkan efter gudstjänsten på söndagen " Adjö då Gud. Vi ses nästa söndag."Man lämnar Stortorget och lovsången till Gud och tänker att" nästa år ska jag dit igen"Det är verkligen en stor fest och Jesus blir firad. Allt är Han värd! En del går därifrån med tacksamhet i hjärtat för att inte behöva vänta ett helt år till nästa Jesusmöte. Nej med Honom kan man få ha gemenskap varje dag. Året runt. Hela livet. Jag kommer längre fram att berätta om upplevelser av Jesus i mitt och andras liv.

Men men, nu till min jul 2011. På julafton skulle vi ha öppet hus i kyrkan och där ville jag vara för att träffa människor och äta julbord.Sedan länge planerat.
Julaftonens morgon vaknade jag med feber och kände att det skulle bli en julafton med mycket sömn. Det är nämligen alltid så att när jag får feber så sover jag jättemycket och det är för mej den bästa medicinen. Så också denna gång. Jag sov största delen av dagarna under julhelgen och hade inte lust med något annat. Febern gick över men sedan har det hängt i . Ena dagen slut och trött.nästa dag lite bättre. I går orkade jag ta itu med att plocka bort julsakerna, vilket jag tycker är svårt. Jag älskar mina tomtar, julkrubban och julgranen. Mest av allt adventsljusstakarna som lyser upp huset. Men, som sagt ,nu har barnbarnet varit här och burit upp allt till vinden.

Medan jag plockar ner i kartonger tänker jag på flydda jular. "När vi alla tillsammans var",som det heter. Tittar på julgransljusen som Georg och jag köpte 1948, som nygifta. Kvar i samma kartong. Ännu märkligare är att den pappkartong där julpyntet förvaras också finns kvar från det året.Grön papp,tilltufsad efter alla år men lika kär. Jag är så glad varje år att se den igen. Andra saker som köpts under årens lopp framkallar många minnen.

Jag har så oändligt mycket att vara tacksam för. så många fina julhelger, min fina familj, vänner. Över allt detta Guds stora kärlek och nåd. Jag har all anledning att tacka Gud och gör det så gärna.

Men kära bloggläsare, som fortfarande läser,nu sätter jag punkt för i dag. Visste inte vad jag skulle skriva om i dag men tänkte att jag börjar väl där jag slutade i går. Och så här blev det. Må så gott! Vi ses på bloggen i morgon igen!