torsdag 8 oktober 2020

 I dag är det  den 8 oktober 2020! Det har inte blivit någon ordning på mina  digitala inlägg sedan jag flyttade in i min lilla lya i Onsala.

Första tiden väntade jag på att jag skulle få en större lägenhet och låg lite lågt  därför. När jag förstått att  detta lär dröja så "tar jag konen vid hornen" och tar upp bloggandet efter gammalt mönster. Alltså varje kväll ! För säkerhets skull tillägger jag som Ulla  sa när hon vid ett speciellt tillfälle lovat sitta stilla i kyrkan . " Men jag lööver int!" På äkta Lesjöforsdialekt! Jag tycker om att skriva av mig lite när kvällen kommer. 

För många år sedan började jag med att på kollegieblock skriva brev till Gud. Det var innan jag började använda mig av datorn.  Tanken är nu att ta upp den korrespondensen igen  jämsides med att skriva på datorn.    Båda sakerna roar mig. Efter som jag  kan föra över till FB det som skrivs på datorn så kan de av mina läsare som hellre läser där  göra det och både jag och mina vänner blir nöjda!

För att inte ge mig in på vad som hänt den senaste tiden så ska jag nu berätta om dagen, om vilken inte finns mycket att säga!

Vädret har varit mycket omväxlande. Promenaden inställdes alltså!  Frukost serverad på rummet 

, som alltid! Något jag gillar! Älskar att äta frukost iklädd en skön morgonrock!

Min kontaktperson på boendet, den trevlige killen från Afghanistan  har tittat in ett par gånger för att få veta om jag behövde hjälp med något.  Vi bestämde att vi tillsammans skulle handla kaffe och kaffefilter men det blev ösregn så  vi kom överens om att göra det en annan dag. 

Elsemarie  tog vägen förbi , på väg hem från jobbet så hon köpte det jag behövde.

Hon hade jobbat länge i dag !  Det blir så ibland!  Själv har jag lyssnat till en intervju  med Elsemarie som sändes i TV i dag i ett program om skolans värld. en av hennes syskon, som också lyssnat ringde mig i kväll  och uttryckte sin beundran för sin lillasyster, rektor på en skola i Angered, Göteborg! 

Vi hade båda fäst oss vid  hennes förmåga att hålla  svara intervjuaren.  Att hon just nu är på rätt plats är det ingen tvekan om. Både hon och Lasse  har rektorstjänster i  områden  som man nog måste ha en visshet inom sig att vara där de passar och att  inte ge upp hoppet om att allt är inte kört även om det kan se så ut. Intressant var att få höra hur olika eleverna och hon  såg på framtiden tillsammans och vad ordet "HOPP " betydde i sammanhanget. 

"HOPP", ett betydelsefullt ord. Tänker ibland på hur Gud inte givit upp hoppet om  mej och  de mina utan ständigt fyllt på med "NYTT" Hopp och han har förändrat mörker till ljus många gånger .

I dag var min granne hos mej och fikade. Som jag i tidigare blogg berättat så har vi samma tillit till Gud och hon berättade om hur hon vid flera tillfällen fått se hur Gud gripit in när hon vänt sig till Gud i bön om hjälp. Gud sviker aldrig! Så gladdes vi båda över hur kärleksfull och rik på NÅD Han är.

Vid kvällsmaten i matsalen bad min 102åriga vän och jag även i kväll:" Gud som haver barnen kär! Se till mig, som liten är! Vart jag mig i Världen vänder står min lycka i Guds händer osv"

Sov Gott, min familj och alla vänner! GUD MED OSS!









































































 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar