Höga förväntningar hade jag på denna dag men som som det blir ibland så blev intet av dessa!
Till en gammal pensionärs privilegier hör ju att man kan hantera dagen lite hur man vill utan samvetsbetänkligheter.
Fast nog blir man lite nedslagen när kvällen kommer, Jon Blund knackar på dörren och eftertankens smyger sig på precis som vi sjunger i sången:" Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Var dag är en nåd dig given från Himlen besinna det. Var dag som gryr är ett ansvar med höga och nya krav. Var afton står klara stjärnor och fråga dig vad du gav!"
Jag svarar sanningsenligt att jag inte gjorde NÅGOT av vad jag tänkt och vad kanske stjärnorna hoppats på. Suttit och läst i gamla receptböcker och levt mig tillbaka till barndomens och ungdomens jular.
När jag fick följa med pappa till skogen och hämta julgran och mamma tog fram den lilla lådan med julgranspynt. Granen ställdes i träfoten som pappa någon gång när de var nygifta hade spikat samman av två små träbitar och borrat ett hål så granen höll sig på plats. Jag kan ej minnas när vi fick en julgransfot som gav vätska till granen.
Jag tittar på min gran som står i en fot med plats för vatten men inget vatten behövs för granen är av plast! Jag återgår till barndomsdrömmarna tillsammans med mor, far och syskon, av vilka tre nu är kvar och av dem är jag äldst.
Tror att jag tidigare berättat om min barndoms julfirande och om mitt första julaftonsfirande många mil hemifrån och utan mobiltelefon, som jag aldrig sett eller hört talas om.
Alla julhögtider tillsammans med vår egen familj. Georg och jag med Sven, Kerstin ,Ulla och Elsemarie ofta med besök från Figeholm eller Stockholm När jag får tid ska jag återkomma till ett liv förr och nu.
I dag när jag satt och läste i olika receptböcker fann jag ett par reklamblad från Favör i Borensberg.
Det ena från år 1975! Någon gång ska jag nog be om hjälp att skanna det.
Jag har en ovana att spara, historieintresserad som jag är.
Jag har hört om folk som "döstädar" och skäms för att jag inte kommer igång med det.
Jag minns när Filip var liten och när vi hittade något gammalt verktyg uttryckte sin glädje med orden: "Det här behöver pappa" och så kom han hemdragande med ett och annat som han ville
glädja sin pappa med. Så klart att Lasse blev glad! Det var ju precis det som han hade saknat!
Som sagt, intet nytt i dag mer än att grovt rågmjöl skållas under nattens timmar och en skål med jäst, mjöl och vatten ska bli surdeg och i morgon när jag kommer från hårfrisörskan ska det blandas med diverse godsaker och förhoppningsvis bli jullimpor.
När vi bodde i Borensberg kom musikern Sven-David Sandström dagen före julafton,med en underbar jullimpa och hälsning från sin mamma, som var suverän på att få till goda jullimpor.
Det var då mitt intresse vaknade och jag bara MÅSTE göra ett försök till varje julhelg.
I år är det 28 år sedan Georg flyttade hem till Gud. Det hjälper inte att det gått så många år. Den här tiden kan jag ej låta bli att fälla några tårar.
Dock är jag så tacksam och glad för våra fina barn och deras familjer! Så mycket glädje de givit mig under årens lopp. Så omtänksamma de är!
Nu vet jag ej hur det här blev. Inte blir det alltid som jag tänkt från början! Sov Gott mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar