Vaknade i morse och kom tidigt ur sängen. (Alltså klockan 7)
Hade planerat för att handla i dag. Klar efter den, som alltid , sena grötfrukosten.
Stod vid dörren men just som jag skulle öppna den bara kände jag att " det här orkar inte jag ".
Tog av ytterkläderna och bestämde att vänta till en annan dag. Kände att jag frös och ni vet! Precis som när jag läser bipacksedeln i en ny medicin. Jag har fått alla biverkningar när jag läst den.
Att något var lite fel stämde nog ändå för jag kom inte igång med någonting fast mycket finns att göra.
Ett pling på telefon om erbjudande att gå ut på promenad avvisades vänligt men bestämt. Vi kom dock överens om att när Annelie tagit sin "lantluftspromenad" ner mot Rynningeviken skulle hon ringa mej vilket hon gjorde och en stund senare var hon här medförande en härlig "Kanelgömmekaka" till fikat. Hon fixade med koppar och kaffe tills den eländiga "bilklockan" sa :"Er tid är ute". Det visade sig att mannen var på väg hit på cykel så det blev ytterligare en härlig pratstund. Så roligt att de lämnade Skåne och drog iväg mot hemstaden.
Jag blev erbjuden skjuts till affären men jag har den skjutsen innestående.
Sedan jag blivit ensam fortsatte jag mitt liv i den numera välkända gröna fåtöljen.
En skräck för somliga, eftersom soffan bredvid är rosa. Något jag gärna står ut med för att få snurra lite i skinnfåtöljen och slumra till lite emellanåt.
En god vän till mig skickade en länk om att det är bra att acceptera sin ålder och njuta av nuet.
Något jag har svårt för och det ligger nog i generna för jag minns vår kära mammas sista dagar hur hon "levde" fast kroppen ej hängde med hela vägen. Hade hon bara haft lite mer kroppskrafter hade hon levt ett tag till. Jag tänker på henne varje dag när jag bäddar min säng med det fina virkade överkastet som hon ,trots värk i ryggen stående virkade nästan helt klart innan hon var så dålig så hon hämtades av ambulansen till Oskarshamns lasarett. Då hade hon gjort upp med min syster Stina att hon skulle göra klart bården omkring. Den som avslutade virkningen av överkastet.
Man kan undra varför hon ej gav mig det uppdraget men hon VISSTE vem som kunde och inte kunde. Tack Stina!
Ja, så gick ännu en dag ifrån vår tid och ifrån mej. Jag har ätit både frukost och middag och lägger mig inte hungrig. Men sömnig
I går fick jag papper att fylla i, angående min julresa med Färdtjänst. Den kommer att gå "ut till landet, ut till fåglarne". Jag hoppas att dessförinnan ha fått både krafter, arbetslust och att min hjärna kommer att behålls intakt så jag kan baka Fruktkaka , Jullimpa, Saffranskransar och några sorters kakor.
Kristin berättade i dag på FB att hon tagit fram adventsljusstakarna och lite adventspynt och i Hjortkvarn bakas det pepparkakor med barnbarnen.
Egentligen är det något bra och något att uppskatta, att vi har adventstiden med alla ljus så pass lång tid före jul.Sedan "vänder det", som mamma tröstade familjen med att säga. Efter jul kommer sol och vår. Något att se fram emot.
Nu ser jag fram emot sänggående och önskar er alla en riktigt GOD NATT. GUD ÄR GOD och finns alltid hos oss om vi VILL
. Som jag sagt tidigare:" Han TVINGAR ingen att ta kontakt med honom, men den som GÖR det blir inte besviken för GUD sviker aldrig sina älskade barn.
Med öppen famn står han där väntande. Kärleksfull är han med oss i sorg och glädje! Låt oss tacka honom för att han aldrig sviker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar