Jo jag skulle handla Godis i dag så jag bestämde mig för att övervinna mig själv och ge mig iväg. Inte bara för Godiserbjudandet utan lika mycket för att den där viktiga promenaden skulle bli av för det är så att om man bor så Centralt som jag nu gör så är det promenader som gäller.
Det är bara det där med att på en gång göra det man tänker, att låta det bli av.
Det dröjde tills solen gick ner innan jag kom iväg. Stan var annorlunda i dag. Mycket folk på gatorna.
Jag gick till Cityhallen och inhandlade Godis för att ha till mina barnbarn nästa helg.Promenaden var kall men skön och nödvändig.
Jag tar nästan alltid god tid på mig då jag kommer in i en affär även om jag ej handlar så mycket. I dag dock ett par portioner mat, färdiga för ugnen. Utöver Godiset.
Att ta sig hem från Våghustorget var svårare än att ta sig dit. Avspärrningar lite här och där och mycket folk. Trasslade mig ut på Drottninggatans rätta sida, som ej var avspärrad.
Frågade en tjej vad det var som stod på. Hon lät mig förstå att hon var hörselskadad och ej uppfattade mina ord. Jag gick en bit till och frågade en ung kille varför det var så mycket folk där.
Han hade svårt med svenska språket men pekade mot lampor och bilar.
"Not for me," hasplade jag ur mig. Killen såg förvånad ut och sa med eftertryck:"NOT FOR YOU???? " Klockan var en kvart i sex och jag fortsatte min promenad.
När jag kom fram till Nikolaikyrkan tänkte jag gå in där och vistas i stillhet en stund. I dag fanns ingen skylt utanför om "ÖPPEN KYRKA", som det brukar och portarna var stängda.
Jag fick snabbt en tår i ögat för det väckte hos mig så många tankar på min fortsatta promenad. Tacksamhet för att vi får besöka kyrkor hur mycket vi vill. Tänkte på de vänner som fått uppleva hur kyrkor har stängts. Dock kan ALDRIG Gud stängas ute även om kyrkdörrar stängs för Gud finns överallt och relationen med honom är det som gäller. I slott och koja, på sjukhus, i fängelser, i våra hem. Jag har tidigare återgivit en liten flickas ord när hon gick ut genom kyrkans port :" Adjö då Gud, vi ses nästa söndag." Tänk att Gud hör varje människas suck och bryr sej, oavsett var vi befinner oss när vi åkallar honom. Jag är så tacksam. Pratade i dag i telefon med en äldre man, som var bekymrad för att han vaknade tidigt på nätterna och sedan låg vaken till morgonen. Jag uppmanade honom att göra som jag om jag har svårt att somna om. Att be Jesus se till så jag somnar. "Hjälper det?" sa han.
Mitt svar var jakande.
Jag fortsatte mot Järntorget. En välklädd ung man stannade framför mig. "Men hej Ruth, det är Jimmy! Får jag ge dig en kram?" Så klart gav vi varandra en innerlig kram där på gatan. Han hade sin son i 10-årsåldern med sig så det blev ännu en kram. Vi hade en tid täta kontakter när de kom till mej och fikade och skottade snö. Tiden har gått och det är länge sedan vi träffades.
Så lång tid så jag nästan glömt dem.
" Jag har hört att du flyttat. Får jag komma och hälsa på?" En annan kille hade berättat att jag flyttat.
Det ska nu bli roligt att få ta upp kontakten igen. Jag förstod att min vän lever ett bra liv i dag och jag blev SÅ berörd av sammanträffandet och ser fram emot besök av far och son. Jag är bekant med deras familjeförhållanden och kände mig glad då jag i dag såg att han verkar må bra.
Nu frågade jag igen vad det är som pågår i stan. Jo det är halloween och vampyrer och jagande fanns med i bilden. Jag sa inte"not for me" men hem gick jag. Denna gård är omgärdad av murar och järnstaket och inte vem som helst kommer in här så jag stod där och trevade med nyckeln då ett ungt par frågade om de skulle hjälpa till och vips var vi alla tre innanför grindarna!
Min alltför sena frukost i morse bestod av risgrynsgröt men flera timmar senare var jag hungrig och tänka sig så bra att bara öppna förpackningen med kåldolmar, potatis och lingon. In med det i Micron och en stund senare vara mätt och glad.
Jag ringde min äldre bror, som inte ser så bra men är helt OK vad minnet beträffar, Fortsätter med att simma tre gånger i veckan, träffar vänner och blir glad över att jag ringer ibland. Min syn börjar också bli sämre men jag har betydligt bättre syn än min bror så det är lätt för mig att ringa.
Jag ringde också vår, under så många år, okända kusin i Västerås, som jag vid några tillfällen träffat och hon väntar nu på att jag ska komma. Det kan bli tåg eller Färdtjänst eller skjuts av någon i familjen.
Vi borde ha träffats långt tidigare men det känns ändå bra att vi till slut fick veta om varandras existens.
Så blev det kväll i dag också. Tobias tycker det är kul att laga sin egen mat och att umgås med sina kompisar när föräldrarna är borta. Förresten de kanske nöjde sig med bara en natts bortavaro och är hemma igen. Jag vet att de tycker det är skönt att andas ut en dag hemma innan de tidiga morgnarna åter börjar, för Elsemaries del med tågresor och byte av tåg, för att komma till jobbet i tid.
Nu är jag sen i kväll igen men i natt flyttar vi tillbaka klockan och jag hinner nog i tid till kyrkan dit jag tänker mig efter flera veckors TV gudstjänsttittande på söndagarna i stället för kyrkan.
Jag går dit på en kvart. Sov Gott, mina vänner! Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar