Låt mig på en gång få säga att "efterfesten" bestod av besök av Stina, som fyller 83 i år och som ännu kör bil. Hon hade gjort alla goda ostkakor, äkta småländska med mjölk direkt från bondgården, mycket grädde och mandel. Smålänning, som jag är, hör det till att bjuda på ostkaka när det är födelsedagsfest. Barndomsminnen dessutom!!
Jag har ätit ostkaka många gånger i mitt långa liv men ärligt talat så är dessa, som Stina gör, de godaste.
Fel i går ang. kakorna. Enligt senaste uppgift var det 17 sorter. Tårtorna var beställda och det blev några över. De skänktes till söndagens kyrkkaffe i Lundhagskyrkan. Antalet besökare räknades av kökspersonalen. Tårtorna delades i lagom antal bitar och se! Nu blev det kyrkkaffe med tårta. SÅ roligt att få bjuda på detta. Jag har en tårta kvar på min altan till efterfest för några vänner.
Nu blir det väl så att jag återkommer med glimtar från detta kalas framöver. Det var en stor dag för mej. Med släkt och vänner boende på vitt skilda håll ville jag ta tillfället i akt och låta dem träffas.
Om jag lever, och min familj ställer upp, om 5 år, så gör jag nog om det.
Min syster och jag hade fikastund i dag medan IngaMaj var på träning. Vi ses ej så ofta nu för tiden.
Klockan är snart halv sju. Nyss sms från Elsemarie, som fortfarande sitter på tåget, på väg hem från jobbet i Katrineholm, på grund av tågförseningar. IGEN!
Det vill till att man trivs på jobbet om man ska tågpendla!!
I dag har jag drabbats av någon slags "förlamning" vad gäller att ta tag i saker och ting. Hoppas att jag får lite energi i morgon. Att dagen är kall inverkar nog på mitt psyke. Om kyla tycker jag inte.
På FB händer det att man får en förfrågan om "vänskap". För en tid sedan fick jag en sådan.
På min födelsedagsfest kom en dam fram och talade om att vi är vänner på FB.
Jag frågade efter hennes namn och då slog det mig att jag accepterade hennes förfrågan nyligen.
Så roligt att hon kom på mitt kalas!
I morse pratade jag med Annika, som var med på festen. Hon bodde i Örebro för många år sedan och uttryckte i dag sin förtjusning över att ha fått se mina vuxna barnbarn. "De här barnen som jag bedit för sedan de var små", sa hon.
Jag har tidigare berättat om vår bönegrupp som samlades varje måndag under 80 och 90-talet.. Då var de här barnen i uppväxtåldern och vi bad för varandras barn och familjerna var mer eller mindre OMSLUTNA av förbön. Vi hade ett öppet förhållande till varandra och vågade tala om när problem uppkom. Vi "bar varandras bördor", som det står om i Bibeln. Vi visste namnen på familjemedlemmarna och gemenskapen var god och äkta.
Vilken tillgång för både barn och föräldrar.
Jag har fler FBvänner som jag aldrig träffat. En av dem räknar jag som min personliga förebedjare.
Förbönen har stor betydelse.
I dag har det varit "upplopp" i Hallsberg. Ett tiotal ungdomar har gripits efter att ha kastat sten mot polisen. Det är bekymmersamt. Polisen har annat att göra och borde inte behöva ta tid med sådana onödiga saker. Polisförstärkning från andra orter måste tillkallas och stenkastningen fortsatte.
Nu har kyrkan, ännu en gång, tagit upp kampen mot det onda och ordnar i morgon en ljusmässa i Adventskyrkan. Vi som ej tänker oss dit kan vara med i bön i våra hem. Som vuxna borde vi kunna göra mer för att ungdomarna ska ha ett meningsfullt liv. Är man 90 år så kanske man ej ger sig ut och demonstrerar men "Bönens väg" är alltid öppen!!
Nu längtar jag så mycket till sängen. Ingen matgäst och ingen träning i dag. Nu MÅSTE jag iväg till träning i morgon. Bara det inte blir kallt!! Jag kan så klart ta Färdtjänst men att göra det i samband med träning bär mig emot. Det tar 20 minuter att promenera och det är det minsta i motion jag behöver pr dag.
Att lägga sig tidigt, läsa lite och avsluta dagen i bön till en mäktig Gud, som älskar alla människor är väl använd tid. Varenda stenkastare är älskad av Gud. Nu hjälps vi åt att bedja. Att vara kristen innebär att vara i tjänst för Gud, i stort och smått. Finnas till där människorna finns!
Lita på att Gud "kan göra mer, ja LÅNGT mer än vi kan bedja eller tänka.
Vi börjar i vardagen, i små enkla ting. Så växer vår tro när vi ser att han verkligen BRYR SEJ OM den som vänder sig till honom.
Om jag nu kan, så tänker jag skicka en bild på mina vackra blommor. Sov Gott, vänner!Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar