 |
| Underbart med barn! Se så goa de är! |
Ändå är jag lite kluven vad gäller glädjen i advent. Jag tänker på alla som under detta år och år tillbaka har förlorat någon som man stått väldigt nära. Den här tiden som ska vara en glädjens tid blir en saknadens tid och många fäller en längtans tår vid tanken på tidigare jular och alla minnen.
Som väl är så blir det bättre och bättre och man kan vara glad även om inte allt är som det brukar. Numera har jag ej besvär av gamla minnen som dyker upp. Jag kan känna stor tacksamhet för allt.
Dagen som gått blev så bra sedan jag väl kommit igång. Jag måste väl berätta om den där sovapparaten, som kanske blir något av en följetong en tid. I tre månader får jag låna den och sedan ska jag utvärdera den!!
Jag tycker att jag mått så bra i dag. Sedan Kerstin gått till jobbet i går kväll så lyckades jag få på "masken". Den dånade inte. Luften kom stilla genom den tjocka slangen men den var lite kall.
När halva natten gått och jag vaknade bestämde jag mig för att de timmar jag haft den nog var tillräckligt för en första omgång. Man ska väl prova lite försiktigt tänkte jag.
Om en stund ska jag åter pryda mig med mask och slang och se om jag är ännu piggare i morgon. Kan ju ej helt bortse från mitt gamla recept att varje morgon äta blåbär och be till Gud. Får se nu om masken kan förstärka effekten.
Jag börjar redan fundera över hur jag ska använda den energi jag kommer att få med alla tre dessa komponenter i samverkan!! Hahaha! Spännande!
Dagen då? Jag hade inte tagit fram något från frysen till dagens lunch så i morse bad jag Gud att ge mig en ide' om vad jag skulle kunna bjuda på. Genast kom tankarna på den fina fläskfärs jag hade i frysen. Matgästen gillar stuvad spenat, som han i sin barndom fick hos sin farmor. Han har tidigare sagt att den stuvade spenat jag bjuder på smakar precis som den hans farmor lagade.
Ja, så var lunchen fixad. Färsbiffar, potatis, ärter, morötter och stuvad spenat.
Som vanligt fick jag skjuts till Träningen på Karla Vårdcentral. Där kan man själv i ett rum ta blodtrycket och det gjorde jag. Det var så bra, tyckte jag!
Efter träningen hämtades jag av farmor Ulla och barnbarnet Alva. (Samma namn som min mamma.)
Vi skulle fira Alvas 12-årsdag, något försenat men den som väntar på något gott osv.
Vi valde att åka till Svampen där vi fikade och hade trevligt. Fotograferade den fina solnedgången där Pappersbrukets skorsten avtecknade sig fint mot den färgade himlen.
Efter fikastunden åkte vi till Jonas, som tar måndagsledigt för att vara hemma med barnen. Hans fru Jenny hade gått ut på stan för att köpa present till Jonas som fyller år nästa vecka.
SÅ roligt att se de fyra barnen. Thea, Anton, (oj så mycket livslust han besitter, denna kille) Kom av någon händelse att tänka på hans pappa, som jag har en del minnen av från unga år. Alltid glad, alltid full av energi och uppfinningsrikedom!!!
Tvillingarna, Edvin (samma namn som min pappa) och Vilma fyllde just i dag 11 månader. Edvin gick ledigt omkring på golvet. Vilma ställde sig upp, ramlade och fortsatte att krypa. Ska bli roligt att följa deras utveckling om jag får leva ytterligare några år. Alva och Thea hade roligt tillsammans framför TV.
Ett pling i min iPhone med sms från Kristin. "Farmor vill du komma hem till mej och fika någon dag?" Så klart jag vill. Vi bestämde torsdag som lämplig dag.
Ulla och Alva skjutsade hem mig.
Jag satte mig, vid hemkomsten, direkt i en fåtölj och somnade djupt och gott. En bra stund!
Vaknade och tog itu med köket, som jag lämnat i det skick det var när lunchen var avslutad.
Gick och tänkte på en gammal sång, smågnolade lite. "Gud har ej lovat att vi skall få ha bara sol och himmel så blå. Att vi skall slippa bördorna här, slippa all möda, alla besvär."
" Gud har ej lovat bredda vår stig, göra bekvämt för dig eller mig. Röja bort allt som går oss emot, var liten sten som stöter vår fot!"
" Men som vår dag är, kraft skall vi få. Det har Gud lovat ge oss ändå. Ljus på vår vandring, hjälp i var strid. Att vara med oss nu och ALLTID!" (Som jag minns den)
Ett SMS från Elsemarie:" Min cykel blev stulen i dag. På stationen. Den var låst."
Jamen det var ju timening kan man säga. Jag skickade min sång. Tyckte tillfället var lämpligt. Har inget hört sedan. Hon skrev i morse att hon var så trött och längtade till kvällen då hon skulle få sova. De kom sent hem från Göteborg i går kväll och tåget till Katrineholm går klockan 6 på morgonen.
Nu sover hon nog. Det ska jag också göra. Med "masken" på huvudet och alla övriga apparater på plats. Vilken dag ! Nu kom ett SMS från ett barnbarn. "Be för mig! Jag har skrivning i morgon!"
"Ska du veta att jag gör! Sov Gott" SMSade jag tillbaka. Det får bli det sista för i kväll. Godnatt alla vänner! Gud är god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar