Onsdag 10 augusti 2016. Gråmulen, kylig "sommardag". Men det finns andra ljusglimtar att ta vara på! Liten kortisblogg om dagen.

Facebook visade mej i dag att jag denna dag för ett år sedan "tillsammans med Isak var på ett par dagars semester hos Ulla och Lennart i Hjortkvarn. Isak bara springer efter Ulla hela tiden fast det är jag som ger honom mat och vatten. Han sover inte i mitt rum utan i sängen hos Ulla. Men jag älskar honom ändå" Så står det i min dagbok från föregående år. Det var så under hela hans levnad när Ulla fanns i närheten.

I dag har vädret varit kyligt, lite regn och dystert. Med tanke på att jag nyligen börjat tänka på ordet disciplin och dess innebörd tvingade jag mig iväg till Träningslokalen. Besök i Närbutiken där de i dag sålde färsk, svensk kyckling till extrapris. Den unga tiggerskan utanför dörren fick ett leende och en sedel. Glömde köpa banan till henne i dag.
Fick vid hemkomst ett uppmuntrande telefonsamtal från en vän, som sa att hon läser min blogg.  Att ett samtal från ett barnbarn missades under min bortavaro är inget att göra åt.

Hann med att sortera (och kasta!) en del gamla fakturor och bankpapper. Nu ska en blankettförstörare införskaffas. Jag har tidigare berättat om min mamma hur hon gjorde sig av med allt"onödigt" (i hennes ögon) så hon lämnade bara sin dokumentportfölj med det viktigaste av papper kvar efter sig.

Likadant gjorde våra vänner Dagny och Henry där utrymmen tittades över varje år och det som kunde avvaras slängdes. Så enkelt det blev för oss att ta reda på det som fanns kvar sedan de flyttat till Himlen.
Sådär skulle jag vilja göra men jag tror alltid att någon efterlevande kan behöva mina gamla grejer, inclusive gamla brev och vykort!!! Tyvärr, tyvärr!!

Framåt kvällen hände sedan något, inte oväntat, men enormt roligt.

Det ringde på dörren och där stod de. Annelie och Markus!  Från Malmö hade de åkt "hem" till Örebro. För åtta år sedan sa Annelie och jag under tårar farväl till varandra och inte kunde vi hålla tårarna tillbaka när vi i dag återsåg varandra. Annelie hade med släpkärra kört bilen från Malmö till en gata i min närhet där de fått lägenhet. Markus hade kört motorcykel.
Deras glädje över att åter vara "hemma" i Örebro, gick ej att ta miste på.

Jag har i någon tidigare blogg berättat om hur Annelie kom in i vårt hem på 80-talet.
Glädjen är nu stor.  I morgon kväll kommer de hit för lite kvällsmat. Ock prat, förstås!
Märkligt att både Linn och Annelie tog var sin släpkärra och drog iväg med sina makar och sitt bohag
från Malmö samtidigt. Det ena paret till Växjö. Det andra till Örebro. Båda paren mycket nöjda.

Jag har haft lite hosta i dag. Vanlig hosta eller s.k. hjärthosta vet jag inte. Jag har något slags (medfött?) klaffel, säger doktorn. Men Gud är god och uppehåller mej dag efter dag.
Jag är SÅ tacksam!
Nu är det plötsligt kväll och jag älskar att sova. Tackar Gud för Hans ständiga omsorg. På väg hem från träningen i dag påminde Han mig om hur enormt mycket han har gjort och gör för mig dagligen.
Det var välgörande. Nu säger jag GodNatt till er alla, kära bloggläsare!
 Inom mej hör jag nu den fina sången:" Hans kärlek är gränslös. Hans nåd är oändlig. Hans makt ingen människa utforskat än. Ty av sina väldiga, eviga skatter Han giver och giver och giver igen."