Det har nu varit två grå dagar. Igår var det söndag och jag gick ej utanför dörren. Roligt var att Linn ringde. Jag blir alltid uppmuntrad av att höra henne med glad röst säga:"Hej mormor!"
Framåt kvällen kom Elsemarie och Tobias på hemväg från affären. Då lämnades också en kasse med ätbart. Lite fika och en pratstund gjorde kvällen glad.
I dag lika grått ute med 5 minusgrader vilket medförde svår halka. Såg på TV i kväll att det varit många olycksfall i dag. Armar, ben och skallskador så det var fullt på sjukhuset.
Jag fick skjuts till träningen av min måndagsmatgäst, som sa att någon rullator kunde ej komma ifråga i dag när det var så halt. "Jag bara tar den inte med i bilen",sa han och uppmanade mig att ringa efter träningen så skulle han hämta mig, vilket han också gjorde. Jag behövde alltså inte belasta USÖ, som hade så många där utan mej.
Efter träningen är det skönt att vila, vilket alltid medför en god stund av sömn.Så också i dag.
Nu ska jag bara skriva lite om 90-talet,som jag ej skrivit om sedan 15 december.
Jag fortsätter där jag slutade den 15 december 2014.
Georgs och mitt sista samtal avslutades med att vi sa:"Vi hörs igen." Det var måndagen den 21 maj 1990.
På eftermiddagen kom Inga, som jag tidigare berättat om, och som nu var sista dagen i Örebro efter avslutade socionomstudier. Vi hade haft nära kontakt under åren hon studerat och hon hade nyligen döpts i vår kyrka. Hon ville döpas innan hon återvände till Finspång.
Hon kom nu för att dricka lysningskaffe, fast Elsemarie hade återvänt till Katrineholm och sitt lärarjobb där, redan på söndagskvällen. Samtidigt ett avskedstagande för nu väntade jobb för Inga på Socialförvaltningen i Finspång.
Medan Inga och jag satt och fikade kom plötsligt och oväntat en av vår församlings medlemmar, en pensionerad pastor, som Georg och jag hade känt ända sedan vår tid i Värmland. Han var klädd i svart kostym och medan inga och han pratade en del om Skåne som de båda kände till en del började jag ana oråd. Efter en kort stund sa han: "Jag är glad att du har din väninna här" och så lämnade han det meddelande jag absolut inte ville höra och sa sedan adjö. Skönt att han avlägsnade sig .
Vår pastor, Öjvin Berbres var bortrest den dagen och hans fru hade ombesörjt att någon annan, som också var en vän till oss, kom i hans ställe. Jag minns att jag frågade när det hände och fick till svar att jag skulle ringa hans sekreterare. Jag uppmanade Inga att lämna mig, vilket hon klokt nog vägrade.
Nu får det räcka för i kväll. Åren har gått och det är i år 25 år sedan den dagen.
Nu ska jag berätta att Elsemarie fyller 48 år i dag. Hon tänker fira på lördag då alla är lediga. Då blir det fest. Och vackert väder ska det bli då, enligt TV.
Jag har tidigare berättat om terrordåden i Paris och alla dödsoffer. I går var 1.500000 människor ute och demonstrerade i Paris. Stadsmän från en rad länder hade kommit för att göra gemensam sak mot det onda. Visa att våldet aldrig får slå till mot "Frihet, jämlikhet och broderskap."
Bevakningen i Paris är nu stor.
I TV i kväll fick vi höra om två unga Örebroare, som rest iväg för att kriga tillsammans med IS (Islamiska staten), blivit dödade i striderna. De har tidigare varit där.
Många länder är nu rädda för att de som under senare år varit borta och lärt sig hur man går tillväga ska slå till i sina hemländer. Det blir så fel när de får lära sig att de gör Guds vilja när de dödar!
De två små flickorna som varit i Örebro några dagar skjutsades till Stockholm i dag av farfar och farmor, Sven och Maria.
Kusinerna, som de skulle leka med under dagarna i Örebro fick magsjukan samma dag som flickorna
kom och blev bra i dag när de åkte hem. De kunde inte träffas! Maximal otur kan man säga!
Nu säger jag GodNatt till er alla och går till vila. Från skrivbordet några skrivna s.k. Antistressråd:
"Ät vettigt, motionera och sov ordentligt!" "Tänk positiva tankar!" Öva dej i att slappna av, både mentalt och fysiskt!" Ja det där med sömnen är nog det svåraste, för mej i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar