fredag 23 januari 2015

Fredag 23 januari 2015. Georgs och min dag. Lite år 1990.

I morse var det - 5, nu -2. Omväxling kan man säga. Men den myckna snön ligger vit och fin och är en fröjd för ögat, men därvid stannar det för min del. Jag blir varnad :"Gå inte ut!" Jag gör inte det.
Min städhjälp kom på förmiddagen. Nu har jag rena golv. Damma ska jag göra själv men synen är något nedsatt så jag ser ej om det behövs!!

På eftermiddagen besök av dotter, som var i stan för en del affärer. Det blir ej så ofta. Fem mil och först jobb hela dagen förklarar detta.
Sedan hon åkt fick jag telefonsamtal från en väninna, som  ville ha hjälp i bön till Gud  för syskonbarn, som har det svårt med besvikelse över sin jobbsituation och annat. Naturligtvis ska jag tala med Gud om detta. Att få vara med i bön hör Guds folk till och Jesus har själv sagt:"Bed, så ska ni få!"
På väggen i mitt kök har jag några ord av en tysk nunna. Det står:"Gud älskar att göra oss gott, men han finner så få som tror det, därför är det så få som får uppleva det."
Jag har under mitt långa liv, många gånger, sett hur Gud gripit in och ändrat sådant som verkat vara omöjligt.

Nu går jag till år 1990 innan jag avslutar med ett kärt minne från år 1944.
Ur dagboken 17 augusti 1990. Kristian kom och stannade till kvällen.
Pojkarna, som var med i Småland stannar kvar hos mej. Petter och Magnus får matsäck med sig och cyklar till badet i Gustavsvik. Fyra pojkar äter lunch hos mej. Mattias och Fredrik sover över här. Elsemarie och Lasse också.

20 augusti. Mikael klarade uppkörningen och har nu körkort. Vilken dag! Firat med wienerbröd och tårta. Han fick av mej en porslinsbil och 100 kronor.
21 augusti. Georgs födelsedag och vår bröllopsdag. Många har ringt. Kerstin och jag till graven med en blomma, även om det ännu inte finns någon gravsten.
22 augusti. Skriver en del tackkort och mår ej så bra.

Ur dagboken den 23 augusti." Pang, bom, nu är jag där igen! Botten! Jag skriker och gråter. Men låt mig gråta; låt mig känna smärtan om jag så kan bli andra till hjälp i en framtid."
24 augusti. Orkeslös. Fortsätter att skriva tackkort.
25 augusti.Lördag. Åter på Second hand och jobbar. Sedan åker jag till Hjortkvarn. Magnus och Mattias följer med. Skjutsar sedan tonåringen till sin moster i Attersta.

26 augusti.Söndag. Glömde titta på Gudstjänsten, som kom från Västerås. Georgs gode vän prästen Elias Chacour från Haifa talade.Mikael och en kompis sover här. Skrivit långt brev till en av Georgs  arbetskamrater på Studieförbundet i Stockholm.

28 augusti. Telefon från Stockholm att barnen till familjen  i Beit Sahour skulle komma med tåg till Hallsberg nästa dag. Den familj, där Studieförbundet hyrde en lägenhet för sina stipendiater, en kontakt som Georg haft hand om och som gjort att han ofta träffat dessa vänner.Jag har tidigare berättat om  föräldrarna som varit i Sverige och besökt olika platser och kyrkor då Georg  varit med dem och tolkat. De hade då bott hos oss ibland. Den här resan hade Georg  varit med om att planera och det var hans förslag att barnen ( i lägre tonåren) skulle följa med. Åter ett bevis på hans omtänksamhet.

 Av detta följde att jag en dag  fick förfrågan om barnen kunde bo hos mig, trots det som hänt.  Så klart ville jag det. Något som vi ju räknat med. Hela familjen Awad hade tagit Georgs död mycket hårt, visste jag. Många från "Det Heliga Landet" hade hört av sig efter Georgs död. Efter alla år hade han fått en hel del vänner i landet.
 Fortsätter denna berättelse i nästa inlägg för att nu inta sängen.Är lagom trött.

Den här dagen, den 23 januari är Georgs och min dag. Det var då det "sa klick" i två tonårshjärtan, år 1944. Det var då han följde mig från Norr, där vi varit tillsammans med några ungdomar, till Söder, där jag bodde. Över Västerbron och vidare till Havregatan och så vandra samma långa väg tillbaka. Han bodde på Norr. Kanske tog han spårvagnen.  Jag hoppas det. Men nu var det kärlek som gällde och då kan man stå ut med lite vedermödor.
 Tacksam för att jag fick 46 år tillsammans med denna spännande och romantiska man.
Tacksam  för våra omtänksamma barn, som betyder så mycket för mig.
 
Natti, Natti! I morgon är det lördag. Alltid skönt med lördagar. Får se hur den blir. Sov Gott, alla vänner! Det har varit en härlig dag och nu har barnen fått ordentligt med snö! Ljust ute! Det gillar också jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar