Nu ska det bli semester och blogguppehåll tom. söndag. Bara så ni vet. Inte för jag vet vilka som läser men jag ser på statistiken att det finns en del som avsätter en stund varje dag för att läsa. Det känns förstås roligare i och med detta, även om jag började blogga för att slippa skriva memoarer, som barnen ville.
Dagen som gått blev ganska intensiv och nu sitter jag här och vilar ut.
Jag började med att vattna alla rabatter och bärbuskar i trädgården. Sedan tog jag bussen till stan för en del ärenden. Egentligen skulle mina besök på stan både bli tätare och roligare om jag hade lite sällskap. Att ta en fika ensam blir inte detsamma som om man har sällskap så därför väntar jag med detta nöje tills jag kommer hem. När man blir så här gammal har vännerna dött eller orkar inte. Ibland
händer det att någon av mina barn gör sällskap med mig men nutiden är stressig för de som arbetar.
I dag var det lite bråttom för min syster hade tid beställd på Vårdcentralen och hon hade önskat att jag skulle följa med, vilket jag gärna gjorde. Vi har samma Vårdcentral och jag,som haft samma i flera år har bara gott att säga om den. Dagens besök bekräftade detta. Ingen stress, frågorna genomtänkta och jag var så imponerad av denna unga, kvinnliga läkares sätt att betjäna sin patient.
På kvällens Tvärsnytt berättades att de två kvinnor som för en vecka sedan gick in i min vän Margaretas hem och stal handväskor med bankomatkort och annat av värde, nu har gripits.
Det var en god nyhet.
Hade tänkt fortsätta med 80talet men väntar med det till nästa vecka så det inte blir så sent i kväll.
I morgon ska jag packa lite och besöka USÖs ögonavdelning för laserbehandling av ett öga, innan jag strax därefter tar tåget till Göteborg för några dagars semester.
Får se hur de dagarna blir! Det berättar jag om i nästa blogg.
Ska berätta om en rolig grej som hände i dag. Jag var på Forex och väntade på min tur. Nummer 97 var
numret som betjänades när jag kom in och fick nr 111. Aj då, jag hade ju tid att passa hos min syster, som skulle till Vårdcentralen i mitt sällskap.
I den ena av de två öppna kassorna stod en man länge. Jag kände en viss oro, när jag förstod att jag skulle få vänta. För att ta vara på väntetiden så började jag tala med Gud, som jag ibland gör då jag står i kö.
Började be för mannen i kassan framför mej. Han vände sig om, såg på mej och överlämnade en kölapp, innan han snabbt gick tillbaka till sin plats där hans ärende behandlades. Allt gick för snabbt för mej, men mannen bredvid mej log och sa att "nu hade du tur". Snart var mitt nya nummer 102 på tur och jag hann med det jag skulle och tacksam kom jag i tid till min syster. Gud är så rolig!!
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! Nu ska jag sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar