Joodå, visst händer det att jag får tankar på att lägga av med bloggandet men när kvällen kommer så är det som om något fattas mig. Dels har det blivit en näst intill ohejdad vana att samla ihop lite för att ha till eftervärlden. "En dag ska vi alla dö! Men i dag lever vi och då är det bäst att passa på och uträtta ett och annat som man tänkt.
Jag ser att det gått en vecka sedan jag senast skrev. Kanske bortsett från några rader på FB, vid tillfälle!
Som sagt så skulle jag ej må bra om jag ej skrev. Vår mamma skrev DAGBOK, sedan jag (alltför sent, men ändå) gav henne den första Dagboken och hur hon tills sina sista dagar varje dag skrev små notiser om vad som hänt och vad hon sysslat med!
Det var ej så många ord men ändå så intressant att se små händelser som för henne var av stor betydelse.
Om jag nu ska vara ärlig så har jag gråtit en hel del i dag!
Att vakna på morgonen och först av allt undra var man är tex.
Så många omflyttningar jag gjort! Senast den, som tyvärr bara delvis, kunde utföras i lördags.
Elsemarie och Lasse, som bor i Onsala, Göteborg, hade fått telefon att en plats på ett "Boende för äldre" och där jag sökt en lägenhet skulle kunna ske i två etapper.
Först erbjöds mig en liten etta med möjlighet att senare få en något större.
Villan sålde jag till ett barnbarn, tidigare i år. Själv köpte jag en bostadsrätt med utmärkt läge mitt i staden Örebro. Jag hade tidigare fått besked om att någon plats på ett äldreboende i Göteborg ej kunde bli aktuellt förrän "CORONA" , virussjukdomen som går över världen var besegrad åtminstone i någon mån, vilket gjorde att jag förstod att det skulle dröja.
När vi så fick veta detta om att jag först måste acceptera att flytta in i ettan för att få en plats i kön för en större och att denna första flytt måste ske inom en vecka så blev det att återigen plocka ihop det viktigaste för att ta med till Göteborg och ha resten kvar i bostadsrätten i Örebro.
Jag kan försäkra att vid sådana här tillfällen är det det skönt att ha en FAR, som "kan göra vad människor icke förmår", som vi sjunger i en sång.
Hur tacksam jag är för mina barn med familjer, som alltid ställer upp för mig kan ej sägas med ord!
Så nu är det spännande saker på gång. Corona ställde till med mycket onödigt!
Jag fick några ord direkt från Gud för några dagar sedan. De orden håller jag stadigt fast vid och ser vad som händer!
Jovisst får vi möta motstånd så länge vi finns på denna jord men jag sjunger som vår pappa sjöng: " Mästaren från Nasaret, ALLTID, ALLTID NÅÅÅÅGON utväg vet!
SÅ många gånger jag fått se detta ske i mitt eget och i andras liv Lovad vare Jesus , vår Herre!
Eftersom klockan är mycket och jag ska be aftonbön i telefon med mitt barnbarn som strax ringer så säger jag Godnatt och "På återseende " "Om vi får leva och Jesus dröjer", som de sa i min barndom!
Borde vara likadant i dag!
SOV GOTT! Alla mina kära vänner och bloggläsare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar