Det händer så mycket varje dag så ibland har jag svårt att hålla isär olika händelser!
Det är alltså söndag. I onsdags kom jag hem från Hjortkvarn .
Torsdag, fredag, lördag har inget synligt blivit gjort.
Jag har lite problem med luftombyte, som jag tidigare berättat om. Även om milen ej är så många!
Nyss har jag läst vad jag skrev i går på FB! Så här skrev jag: " Sitter i fåtöljen och tänker på livet och alla år som svunnit! Tänker på människor jag mött! Fylls av stor tacksamhet för att jag och mina syskon fick lära oss om vägen till Gud! Av föräldrar, söndagsskolan, av fröken i småskolan!
I stora bondgården, inte långt från vårt hem fanns tant Östling med sin starka tro på Gud, söndagsskollärare och ett oerhört stöd för vår familj, både vad som gällde vårt vardagsliv och hennes betydelse att visa hur hennes tro och förtröstan till Gud alltid fanns med i hennes liv och leverne.
Jag minns att om något oönskat hänt och mamma och pappa var villrådiga så var det naturligt att kalla på tant Östling för att hon skulle be till Gud!
Hon var inte främmande för att ta sig an behandling av fysiska skador heller. Hon hade i några år vistats i USA och kanske var det under den tiden hon lärt en del om enklare sjukvård.
Jag har i blogg tidigare berättat om denna godsägarfru, som räckte till för så många. I familjen fanns vuxna döttrar, som skötte stor del av hushållet. Farbror Östling var en tystlåten man som ofta gick och sjöng fr sig själv! Många gånger åkte min bror Helge och jag med honom när han var på väg till kvarnen för att mala säd. Då var det hästskjuts som gällde! Två, tre drängar fanns också på gården.
Jodå i ett par fall ledde det till förlovning och äktenskap!
Men nu till Lugnet, som den röda stugan hette där vi bodde.
Detta hände den 13 februari 19 31. Jag har ett minne av att mamma satt framför vedspisen och att hon sa till mej att ta fram ett förkläde från skåpet och sätta på mig och att min bror Helge och jag skulle gå till Hassselås och hämta mjölk i "2- literskrukan!" Vi tände fotogenlyktan och gav oss iväg!
På vägen dit mtte vi pappa, som just varit och anmodat tant Östling att komma till mamma. Tidigare hade han skickat bud efter en barnmorska från Figeholm. Hon hette fru Videll Hennes man hade bilverkstad och skjutsade henne i en bil till Lugnet!
Helge och jag fortsatte vår vandring och pappa tog hem den mjölk vi var på väg att hämta i Hasselås Att vi skulle stanna kvar för att sova där var inget ovanligt och vi gillade det!
Vad vi däremot INTE visste var att syskon var på väg. Ingen hade sagt något om detta!
Nästa dag, fram på dagen, kom tant Östling tillbaka och sa : "Jaha, nu finns det två små Brittmajor i Lugnet!"
Hon försökte få oss att förstå att vi fått tvillingsystrar. Vi som inte ens visste att syskon var på väg!
Helge var då 8 år! Jag ännu ej fyllda 4!
Vi var fyllda av förväntan när vi kom in i sovrummet. Nu hade också faster Anna från Hörningsnäs skjutsats till oss så det var mycket roligt på gång.
Två stolar hade ställts med sätena mot varandra och detta var de små tvillingarnas första bädd.
Vi kunde inte fatta vad som hänt! Jag tror att vi sov i Hasselås ytterligare några nätter. Det räckte ju för vår del med att vi sett dem. Vi fortsatte med att bygga korthus, som vanligt då vi var i Hasselås!
Jag lämnar tvillingsystrarna för i kväll och säger GODNATT ! Herren välsigne oss och bevare oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar