"Kom , drick av dess vatten! Drick och din själ får liv! Kom nu till frälsningens källa! Ja kom och hos Jesus förbliv!" Så sjunger de i Närradion just nu. Det är fredag kväll och dags för Förbönskväll från stadens Pingstkyrka. Får se om jag både kan lyssna och skriva.
Någon talar och läser ur Bibeln vad Jesus säger: "Se jag har kallat dig vid namn!"
Här måste göras ett val märker jag. Det blir bloggen för i kväll ska jag i säng i tid. Det har jag bestämt.
Vädret har hela veckan varit grått och dystert och förutom mitt besök hos min Hårfrisörskja i går så har jag inte varit ute mer än ett kort besök i affären på andra sidan gatan.
Jag har alltid sagt att jag ej påverkas av vädret men nu börjar jag tvivla på det påståendet.
Jag tappar arbetslust och företagsamhet. Vill helst sitt och läsa med påföljd att jag somnar.
Allt jag tänkt baka varje dag lyser med sin frånvaro. För en stund sedan sa jag strängt till mig själv att i morgon bittida måste jag gå ut och köpa mjölk så jag kan baka bullar för nu har jag bara fyra kvar i kylskåpet.
I morgon eftermiddag tänker jag gå till Nikolaikyrkan klockan fyra för ett evenemang.
Om jag orkar. Jag har varit lite hängig den här veckan. Fryser och vill inte ta itu med något.
I dag fick jag ett kort besök av en god vän. Annars har det varit en stilla vecka.
Min granne, från min tid i villan, tog själv tag i den inbjudan som hon väntat på så länge och som jag så många gånger varit på väg att utfärda men bara låtit rinna ut i sanden.
Jag blev verkligen glad över att Karin själv satte fart på en slöfock som jag blivit sedan jag flyttade.
Eller är det åldern? Eller är det det där med balansen mellan hjärnan och orken som min vän Gunbritt brukar tala om. Något är det som inte funkar som förr. Det är svårt att lägga märke till att andra ser skillnaden men själv försöker man i det längsta att slå tanken ifrån sig.
Varför går allt så sakta? Varför stjälper jag omkull vattenglaset. Varför erbjuds jag hjälp med att sopa eller dammsuga golvet? OSV:
Jo jag tror mig ha en förklaring och det är min försämrade syn. Jag har nog tidigare påtalat att vi fyra syskon, som finns kvar på jorden, har i stor utsträckning en fungerande hjärna (/åtminstone tycker vi själva det) men vi har försämrad syn. Som sig bör har vår lillasyster, 83-åriga Stina fortfarande så pass bra syn så hon kan köra bil, vilket vi andra tre lagt av med vartefter och avyttrat våra bilar.
Mamma fick också med åldern försämrad syn men var helt klar i huvudet tills hon slumrade in från jordelivet. Något som vi barn upplevde så stort och skönt.
Ja det är inte mycket att skriva om när inget händer. I dag har jag blivit ombedd av ett par vänner, vilka inte känner varandra men som båda var i var sin svår situation att vara med och be till Gud om hans ingripande i rådande situationer. något han gärna gör. Det är alltid intressant att få se när bönesvaret förverkligas och på vilket sätt det sker. Att tro på en Gud som förmår att göra under är både spännande och roligt. Jag ska senare berätta hur det blev.
Det kan dröja. Gud har ibland många "pusselbitar", som ska komma på plats. Om jag glömmer att fullfölja vad jag lovat så brukar Ulla "hojta till",
De är bra att ha, de där barnen, som håller ordning på sin mamma.
Kära vänner! Bed gärna för mej att jag piggnar till så jag kan fungera bättre i morgon än i dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar