Jo då, dagen bjöd på alla förutsättningar för att bli trist och ledsam!
Nog tyckte jag att jag sågen solglimt på förmiddagen! I fönstren på SCB som ligger på andra sidan gatan.
En dag som denna bryr man sig inte så mycket om varken det ena eller det andra.
Den som läste gårdagens blogg vet om det sorgebud vi fick från släkten i Jävrebyn. Anna, som dog bodde i Stockholm. Det har varit en tung dag i dag också och jag tänker på den efterlämnade familjen. Kerstin ringde i dag och hon sa att det känns så fel när barnen dör före sina föräldrar.
Jag drog mig då till minnes när vår syster IngaBritta dog. Mamma var då 88 år gammal och dog två år senare. "Nu är HON bärgad " var mammas första ord när vi systrar kom hem till henne efter att vi varit med och vid sjukbädden på Mölndals lasarett tagit farväl.
Här i staden pågår Hindersmässan. Jag har ej varit utanför dörren på hela dagen.
I morgon ska jag gå till "min" kyrka och höra vår pastor tala över ett intressant ämne, med högsta anknytning till Bibelns budskap.
För att göra något synligt och dessutom för att utföra något ofrånkomligt, så samlade jag ihop mig.
Delar av Finservisen hade stått på diskbänken sedan i onsdags då tjejerna var här och åt gröt med skinksmörgås.
Hade Georg levt så hade han innan han läst torsdagens morgontidning, haft den disken klar. Efter det hade han kommit med kaffebrickan till sängen och sedan stolt visat vad han åstadkommit i köket.
För honom hade "Morgonstund guld i Mund!"
Med ömhet tittar jag alltid på den där vackra matservisen, som har sin egen historia. Tror att jag ska dela den med mina bloggläsare. Så här var det.
Året var 1946. Vi var förlovade. Georgs två år äldre storebror Lars och hans Berit hade sitt bröllop i Västerås. Dagen efter bröllopet var vi bjudna till frukost hos goda vänner till Georgs familj.
Servisen var så vacker och en dröm började spira hos Georg och mej.
Det var ju fortfarande ont om allt efter kriget och dålig kvalite' på det mesta men så hände sig att Georg, på en lunchrast, gick förbi en antikvitetsaffär, vi bodde då i Stockholm, och fick i skyltfönstret se en servis, mycket lik den vi ett halvår tidigare beundrat i Västerås.
Priset var 195 kronor. (Förhållandevis en låg summa, vilket hade sin förklaring, som vi senare skulle upptäcka.)
Georg ringde mej på jobbet och på kvällen möttes vi utanför affären för att beskåda dyrgripen tillsammans.
Nästa dag gjordes det upp att vi skulle betala 20 kronor i månaden tills servisen var betald.
Varje månad gick Georg in i affären och betalade 20 kronor. Servisen var nedpackad i en kartong och stod där och väntade. Vi skulle ju ändå inte gifta oss i brådrasket så vi tyckte det var bra.
När den överenskomna summan efter 10 månader var betald så hämtade vi kartongen och ställde den i en garderob hemma hos mej.
I augusti 1948 gifte vi oss. Min hyresgäst flyttade och Georg och jag köpte möbler och ordnade vårt hem så trivsamt vi bara kunde. Servisen plockades ur sin kartong och diskades. Tolv tallrikar av varje. Djupa, flata, mattallrikar, assietter,deserttallrikar, Stekfat och karotter i flera storlekar.
Nu fick vi, som vi i alla fall då trodde, förklaringen på det till synes hyfsade priset.
På en av tallrikarna var en bit fastlimmad. Den defekten var av gammalt datum förstod vi. Ingen hade sagt något om detta, som
ju egentligen inte spelade någon roll, men vi kopplade samman pris och tallrik!! Hahaha! SÅ lyckliga vi var för denna servis och har alltid varit. Ingenting av den sönderslaget under alla dessa år!
Ja då avslutar jag denna blogg med den glada historien om vår vackra servis och önskar oss alla en GodNatt.
Dagen avslutar jag med att be för de sörjande om tröst och särskilt för dottern Irma, vars pappa finns där för henne just nu.Ber att allt ska ordna sig på bästa sätt för dem alla!
Det är så sorgligt och jag vill bara gråta. Dock vet jag att vi kan lita på Gud och att Han kommer att vara med och styra framtiden så allt blir bra. Jag påminner igen om sången " Och i valet av vägar och stigar skall han leda den bedjande rätt." Gud sviker aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar