Söndag igen! Jag hade inviterats till dotter, måg och deras, ännu några år, hemmavarande son, på adventskaffe och TVgudstjänst. Första advent saknar jag Georg särskilt mycket. Vi hade så mysigt vid morgonkaffet. Nu fick jag "mys" i dag också med den lilla fina familjen och den svansviftande Isak, som låg en stund i knät hos mej för att sedan gå till Elsemarie, för säkerhets skull!
En fantastisk adventsgudstjänst från Malmö med vacker körsång och sedvanliga härliga adventssånger där alla sjöng med. Vilken vacker kyrka, dessutom. Det är allt bra roligt att alla kyrkor är så välbesökta, år efter år. Nu ska Jesus firas en hel månad!
Klockan 18 var det stormöte i Filadelfia med fullsatt kyrka. Besök av indianstammen motilonerna genom dess representant, Bruce Olson, som redan som 17åring utan några utlovade bidrag, på Guds order, gav sig iväg till de farliga motilonerna. Människorna var skeptiska till hans utvandring i så unga år, och mänskligt sett med "alltför lite på fötterna" Men Gud sviker aldrig och jag upphör aldrig att faccineras av denna berättelse där det inte fattas farligheter. Men Gud hade bestämt denna uppgift för Bruce och stod för det enastående resultatet.Bruce sågs av motilonerna som en farlig fiende, blev beskjuten med pilar. Han var fångad av gerillan i 1½ år, fastbunden vid ett träd med ett mål mat pr dag. Det slutade med att han sista tiden av fångenskapen, på ledarens uppdrag, fick lära 50 soldater att läsa och skriva.
Han levde sitt liv tillsammans med motlonerna i 7 år innan han fick se den första motilonen ta emot Jesus, som sin frälsare och sedan blev hela stammen kristen. De har nu skolor och sjukhus och mycket annat gott men de är fortfarande motloner med en genuin gudstro! Många har nu hög utbildning och är med i större sociala sammanhang.
På 70talet när Georg, jag och Elsemarie bodde i Borensberg hade jag hand om bokförsäljning för Libris räkning till församlingarna i Östergötland samt på läger och konferenser. På Östgötagården i Rimforsa med många läger för olika åldersgrupper och där vi sommartid hade vår uppgift, ordnade vi år efter år något som kallades "Stråkfamiljen", som jag tidigare berättat om.
En av deltagarna var Kerstin Gårsjö från Örebro. Hon har översatt många böcker från engelska till svenska och på ett av stråklägren var hon sysselsatt med att översätta en bok som fick namnet " Driven av kärlek", boken där man läser om Bruce Olsons spännande liv. Hon avsatte en viss tid varje dag till översättning av boken. Jag minns att hon en gång sa att det var tidskrävande för det fanns så många ord från Bruces långa färd i djungeln med namn på växter och annat som hon, trots sin skicklighet i språket, måste slå upp i lexikon för att vara säker på att det blev rätt.
När den boken kom ut hade jag den alltid med vid våra församlingsbesök. Jag var så faccinerad, och är än i dag, av den bokens spännande innehåll så jag sålde den, delade ut till skolor och gav bort till privatpersoner. Att vara med och se Guds fantastiska möjligheter och vilja att leda en människa, som ställt sig helt i Hans tjänst, se Guds ingripande i de svåraste situationer, gör mig så glad.
Efter en fantastisk kväll är jag så upprymd av det jag lyssnat till och så tacksam att jag ännu en gång fått se denne "indianmissionär". Tror det var på 80talet han var här i Örebro på en konferens, då jag senast hörde honom. Han verkar fortfarande vara vid god vigör. Han började med att säga att han efter 10 år som "motilontalande" ibland hade svårt att hitta sitt modersmål, engelskan. Allt gick dock perfekt och tolkades till svenska av en av kyrkans medlemmar.
Med risk för något "klavertramp" i denna blogg
säger jag GodNatt. I morgon är en ny dag. Till 90talet återkommer jag. Sov Gott, kära bloggläsare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar