Den här dagen blev grå med fem minusgrader, vilket fick mig att avstå träningen. Halt på gatan.Nu sitter jag här och undrar vad jag egentligen har gjort i dag. Tog ner en av julgardinerna. Bakade inte skorpor, som jag planerat. För första gången i mitt liv har jag beställt kakor av en duktig bagerska. Se där hur det blir när man blir gammal! Fick besök av en som gillar kaffe.Tvättade en maskin. Ringde tre telefonsamtal. Lagade mat och satte ut på trappan till en som är ensam och är glad över lite hemlagat. I vanliga fall har jag två matgäster varje måndag men i dag var en av dem sjuk och därför blev det "mat på trappan" till den andre.
Berättade ju i går om att en god vän hade dött. I dag ringde jag hans efterlämnade hustru. Hon tog det hela förståndigt och insåg vad som var bäst för hennes man som var svårt sjuk i en sjukdom som jag tror heter ALS: Han kunde inte längre prata och måste sondmatas. Datorn kunde han dock hantera och använde den till att "skapa", in i det sista.Han var en mycket skicklig pianist och en synnerligen
vänlig och trevlig människa. Roligt var det att höra hur tacksam familjen var för allt roligt de gjort tillsammans som familj och att det var det som var viktigt för dem att komma ihåg. Livet är kort och det är viktigt att ta var på de tillfällen man får så länge livet varar.
Jag ringde också, som så ofta i mitt bloggande, till min bror för att få veta lite mera om hur bilarna försågs med bränsle under krigsåren. Bensintorka var väl det första som visade sig efter krigsutbrottet. Den Bensin som fanns beslagtogs till största delen för att användas av krigsmakten, brandbilar, ambulanser o.d.
De som hade egna personbilar ställde in dem i väntan på att kriget skulle ta slut och transporterna åter skulle komma igång.
De som var beroende av att ha bil och inte kunde få tilldelning av bensin fick då hjälp av att "installera" gengas. Min bror kommer ihåg hur bussar och lastbilar hade något lådliknande bredvid förarhytten. En del hade ett släp efter bilen med en sådan där gengasgrej. Det eldades med torr björkved ev. blandad med kol i den där "trumman." Här får ni nog använda fantasin för jag är nog lite för dum för att kunna förklara. I Figeholm fanns en industri där man tog hand om björkveden som bönderna körde dit med häst och vagn. Veden fick torka och hamnade sedan i säckar som med gengasdrivna lastbilar fraktades till Oskarshamn fvb. till kunderna. Jag minns att det blev mycket rök efter de där gengasdrivna bilarna. Min svärfars bil stod under krigsåren i ett garage.
Det som fanns att köpa kupongfritt var fisk. Om man ville spara kuponger kunde man köpa vissa förnödenheter som var kupongfria. Det fanns så många ersättningar. Själv har jag ju bara erfarenhet av tvål och tvättmedel.Där fanns också kupongfria produkter. Jag minns särskilt ett diskmedel som var s.k. ersättningsmedel och kunde köpas kupongfritt. När kriget tog slut blev den ena varan efter den andra fri,beroende på tillgång.Så också kupongbelagda diskmedel. Då ville ingen köpa det kupongfria och vissa s.k. Nederlag stod med stora lager. I samma hus som affären där jag efter krigsåren arbetade låg, fanns också en av Stockholms mest berömda
skönhetssalonger. De köpte av oss fotsalt i påsar. Varje påse vägde ett kilogram.
Vi fick nu användning för det kupongfria diskmedlet och grossisten som sålde till oss var säkert glada för att bli av med en del av sina nu osäljbara kartonger av den kupongfria varan som ingen ville köpa. Till fotsalt dög den tydligen bra. Hur detta började har jag ingen aning om.
När jag började min anställning där var det bara att göra som man blev tillsagd.
Vi skrev "FOTSALT" på påsarna och tömde diskmedlet i dessa. Ställde påsarna i en hylla och levererade till salongen. Hörde aldrig några klagomål så det funkade tydligen och då var det ju bra att det kom till användning.
Kupongerna som affärerna fick in av kunderna fick man på lediga stunder klistra upp på kartor som skickades till "Kristidsstyrelsen",tror jag var namnet.
Ordning och reda så långt det gick.
Så klart såldes en del på "Svarta Börsen," som det kallades.Kor och grisar var ej
öronmärkta och det slank nog iväg både det ena och det andra. Man bytte också kuponger. Min chef bytte till sig sockerkuponger av en affärsman, som i gengäld fick ta sprit från chefens motbok. Motboken hade funnits länge och hade inget med kriget att göra.
Så där ja! Nu har jag hunnit med ett samtal från en bekymrad medmänniska så bloggen fick vänta lite. Hoppas att jag kunde ge något gott råd, som just nu behövdes.
Ett ord till avslutning får bli från Johannes Evangelium kap 13:34.Jesus firar sista måltiden med sina lärjungar och säger:"Ett nytt bud ger jag er, att ni ska älska varandra, ja som jag har älskat er, så ska ni också älska varandra."
GOD NATT till er alla. Vi hörs!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar