Sol hela dagen! Gudstjänst,två avskedstaganden, sista hallonen och vita vinbär plockade.

Gudstjänsten i TV kom från Södermalmskyrkan i Stockholm. Dit hade jag nära under mina två första år i huvudstaden. Det blev dock en kyrka på norr som blev mitt andliga hem. En liten församling på den tiden och vi var som en stor familj. Minst tre kvällar pr vecka var vi ungdomar i kyrkan.På söndagarna två möten. Det fanns ingen TV på den tiden.

Efter TVgudstjänsten i dag lyssnade jag till Närradion och en predikan om "den barmhärtige samariten", då vi ställdes inför valet att bry oss om vår nästa, eller inte! I Lukas evangelium, kapitel 10 kan vi läsa om detta.

På väg till Växjö tittade Linn och Sebastian in för att säga adjö. Jag har alltid haft svårt med det där att säga farväl så när dörren hade stängts så grät jag en stund.
Lite senare kom Filip, ett par timmar innan han skulle ta tåget till Göteborg, också han för att säga adjö. Vi pratade om bröllopet och det fantastiska jobb som Kajsa och han presterade i samband därmed. Han var glad över att ha fått uppskattande ord för de hade verkligen satsat för att allt skulle bli så bra som möjligt. Till glädje för både brudpar och gäster.

För att tänka på något annat så gick jag ut och plockade av den halva liter hallon. som fanns kvar efter de två liter jag tidigare plockat. Vilken skillnad mot förra året då det fanns så gott om bär. Nu är det skönt nog gott om blåbär i år. De bär jag skulle ge till mina icke blåbärsplockande barn har nu Ulla och Lennart plockat och ska leverera hit på tisdag. Vid tillfälle ska jag plocka och ge tillbaka fast jag vet att jag inte behöver, men nöjet, nöjet!!! Det vill jag ha.
I dag plockade jag ett par liter vita vinbär, som ska bli gele.´

I TVs Agenda just nu talas om flyktingmottagningen och dess problem. Nu ska ALLA kommuner ta sitt ansvar är meningen. Tidigare har kommunerna kunnat säga nej. Inrikesministern säger just nu att denna fråga är en ödesfråga för Sverige och för Europa. Många som kommer har hög utbildning. Andra finns som är analfabeter. Sverige och Tyskland är de länder i Europa som tar emot flest flyktingar. Alla som kommer flyr för sina liv. Hela familjer, ensamkommande barn och ungdomar.

Om inte min ålder och därmed sammanhängande problem hindrade mig så skulle jag ha funderat på att ta emot barn ännu en gång.
I dag fyller en av mina skyddslingar, från den tid vi öppnade vårt hem för behövande,44  år och mina tankar har varit hos henne under dagen. Hon är gift och vi har ingen kontakt numera. Jag saknar henne fortfarande. Alla barn sätter sina egna spår. Den här tjejen kom att betyda oerhört mycket för mig från första stund. Hon flyttade för några år sedan från stan och jag hoppas och tror att hon har ett bra liv.

Nu lämnar jag bloggen utan att skriva allt jag tänkt men hoppas på nytt tillfälle.
Önskar GodNatt till er alla bloggläsare. Avslutar med en sångvers, som jag älskar:" Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå, räkna med Gud ty han gör det omöjliga! Han gör vad människor icke förmår."



 

Lördag 29 augusti 2015, En dag som försvann. Gårdagen med Carola och musiken kräver lugn och ro nästa dag.

Ja det blev en lugn och sällsam dag, denna lördag. Jag var nog ej beredd på så hög ljudstyrka och svårast är, att jag då, inte hör orden varken med eller utan hörapparat. Roligt att se entusiamen både hos sångerska, musikanter och publiken. Att dessutom få se mitt barnbarn nr 11 sitta och spela med sådan glädje gjorde att kvällen blev ett kärt minne. Jag skojade lite och gav honom en halstablett.

När han var liten pekade han vid ett tillfälle på min handväska och frågade om jag hade någon tablett. "Nej, tyvärr, lilla Kristian, det har jag inte i dag"
Kristian gav mig en snabb blick och sa med bestämd röst:" Säg FÖRLÅT!" Roligt minne för mormor.

Fick faktiskt en ny vän på Facebook efter gårdagens konsert. Också roligt!

I dag har jag tänkt en del på de stackars människor som i förtvivlan tar stora risker när de flyr sina hemländer och söker lugn och ro på andra platser.
För att komma till gårdagens konsert åkte jag "färdtjänst". Jag gör det ibland och ofta är det en invandrare som kör. Jag pratar med dem hela färden och får veta varifrån de kommit, om deras familj, om orsaken till flykten, om deras framtidsdrömmar. I går åkte jag med en man från Somalia. Han hade flytt från kriget i sitt land för några år sedan. Han skulle läsa ekonomi vid universitetet, samtidigt som han skulle försörja sig med att köra taxi. Han sa att det nu blivit lugnare i hans hemland och att han ville tillbaka dit när han studerat klart.

Men så bra tänkte jag. Då blir han en tillgång för sitt land som han egentligen lämnade  mot sin vilja.

Egentligen har jag mått lite dåligt i dag och hade bestämt mig för att inte skriva på datorn i kväll
 utan i stället gå tidigt till vila. Nu avslutar jag därför min kortisblogg med att önska er en God Natt.
Tackar Gud för allt gott han givit i dag. Jag har SÅ mycket att vara tacksam för och allra mest att få ha Gud till min vän, en vän, som aldrig sviker. Herren är min herde. Mig skall intet fattas. Vi hörs!





 

Fredag 28 augusti 2015.Också en fredag. Avslutades med konsert i Conventum med bl.a Carola och Kristian Kraftling.

Det blev en bra dag då jag hann med lite dammsugning och annat nyttigt.
Linn och Sebastian, som åkte från Växjö i går kom faktiskt till Örebro klockan 00.00 i natt, allt efter beräkning.

I dag kom Linn på fikabesök och, på hemväg från jobbet även Elsemarie en liten stund.
Hennes korrespondens med Kristian via mobil renderade mig en biljett till kvällens konsert med Carola. Kristian har spelat på hennes sommarturne´ och i kväll hade turen kommit till Örebro.

 I morgon ges de två sista konserterna, då i Västerås och en annan ort och på måndag bär det, för Kristians del, av till Japan och sedan vidare till ett antal andra länder. Vi hann med att träffa honom efter konsertens slut och jag hörde att han lovade sin mamma att skicka en "färdlista." Kan ju vara roligt för föräldrar att veta var barnen befinner sig även om de är vuxna.

Så klart var det roligt för mig som  mormor att få vara med en kväll som denna.
Carola har jag med stort intresse följt genom åren. Hon är alltid tydlig med sin kristna tro. Även i kväll visade hon prov på detta.

Jag var nog den äldste deltagaren i kväll och visst är ljudnivån i högsta laget för mina öron även utan hörapparat men det var ett unikt tillfälle för  min del och roligt att dela kvällen med Ulla och Lennart samt Jonas och Jenny med deras vänner, Charlotte och Hampus.

Det här får bli kvällens blogg och jag ska strax gå till nattens vila. Utan att äta något. Tänk så gott det då smakar med lördagsmorgonfika och två bullar i morgon bittida. Sov Gott vänner!






 

Torsdag 27 augusti 2015. Lite av varje händer varje dag.

Om jag har ett bestämt mål att gå till så är det bäst om tidpunkten är tidigt på dagen. I annat fall så går timmar åt till ingen nytta. Jag kommer inte igång med något förrän jag kommit hem igen.
I dag skulle jag till hårfrisörskan. Skulle jag ta Isak med?  Till slut bestämde jag mig för att ta med honom.Hade slut på bajspåsar men en vanlig fryspåse fick duga.

Tur var att jag såg till att gå i god tid. Mitt för ett mindre hyreshus fick han för sig att bajsa på trottoaren. Ett, två ,tre små korvar blev det. Plastpåsen kom till användning. När "upptagningen" var klar kom det ytterligare tre små korvar, lösare än de första. Jag ställde från mig väskan vid staketet, släppte Isak  för att ägna mig åt att använda rätt sida av påsen för att ta upp det. sista. Isak tog vara på tillfället och gick iväg. Jag efter och fick tag på kopplet. När jag tog upp resterande korvar så blev det fläckar kvar på trottoaren. Pappersnäsdukarna i väskan kom nu väl till pass. Lätt var det inte att hålla kvar Isak , ett öga på plastpåsen, väskan och torka trottoaren.

Då hände något. Ut från huset kom en dam med en svart hundbajspåse och en stor rulle hushållspapper. "Jag såg genom fönstret vad som hände", sa hon vänligt. Höll upp påsen där jag fick slänga min egen påse och allt papper. Berättade att hon var dagmatte åt en vovve och hade därför påsar hemma.Så erbjöd hon sig att ta hand om påsen och slänga den Tacksam tog jag emot erbjudandet och Isak och jag kunde  fortsätta vår vandring till hårfrisörskan. Härligt med hjälpsamma människor!!!

Jaha så blev det att titta på ett program i TV 1 om en dam som är 101 år. "Ung och rask". Rak i ryggen. Ingen hörapparat. Bloggar varje kväll och undervisar andra, några år yngre damer hur de ska använda datorn. En märklig kvinna!
Tur att jag fick detta roliga att berätta till slut för nu har min "bloggtid" tagit slut och i övrigt var det ju inte mycket att komma med i kväll. Nu går jag i alla fall till sängs. På väg från Växjö är Linn och hennes man i den "nya" bilen, som Linn själv får köra hela vägen, då hon är den ende i bilen som  har körkort. De beräknas vara framme klockan 00.00 för att citera Linn när hon var liten och ringde till mej och frågade om jag kunde komma till henne. " Kan du komma klockan 00.00", sa hon alltid.

Onsdag 26 augusti 2015. Lite om dagen och lite mer bröllop.

Uppehållsväder. Barnbarn kom till lunch. Jag fick ide´n att be honom plocka ner de klarbär som fanns kvar på trädet, sedan jag och fåglarna tagit vår del. Bären är inte så goda att äta men ger god saft.Sådan ska jag nu fixa av bären och ge till Bernard som stod på stegen och plockade.

På eftermiddagen fick jag fikabesök av en dam i min egen ålder och med en hund av samma ras som Isak. En liten söt flicka vid namn Bella. De har kommit till Örebro under året och bor inte så långt härifrån.

Nu till bröllopet, än en gång! Efter duettsången av Felton och Frank ( brudens mostrar Kerstin och Ulla)  berättade Kerstin att hon ett par dagar efter att det sa "klick" mellan brud och brudgum hade på Facebook sett att Sebastian lagt ut en låt "Don´t let me down", en gammal Beatleslåt. Då förstod hon att något hänt och att det måste vara en bra kille, som Linn träffat. Efter detta sjöngs en välkomstlåt för Sebastian.

                               SEBBE LITEN.
Du Sebbe, Sebbe liten, din släkt den blir så stor
Mycket, mycket större än du kunde tro
Du gifter dig med Linnis, det är ju sant förstås,
Men som en extra premie, på köpet får du oss.

Femtitre är vi nu bara, men flera kan vi bli
Men det ska du väl klara för det gjorde vi
Du Sebbe Sulbro Andersson hör på vår refräng
Välkommen till oss! Du är nu en i vårat gäng!

På "Framträdandelistan" stod att jag skulle dra lite små historier om Linn men i samråd med värdparet hoppade vi över den punkten. Kanske gör jag det senare i bloggen i samband med avslutningen av bröllopet.

När alla tal och videofilmer var över och en massa godis ätits från det rikt tilltagna godisbordet, var det dags för kaffe och tårta på våningen, ytterligare en trappa upp.
Där fanns, på plats, en orkester vid namn PlayHouse, där också brudens far i vanliga fall är en av gänget. Till deras fina musik svävade brudparet ut i brudvalsen. Den ena efter den andra hakade på och de som ville kunde ta en svängom med brud eller brudgum eller fånga in någon annan.

Alla fick vi tillfälle att äta tårta, som Monica bakat, dricka kaffe och prata,  om det nu gick. Musikens toner var för mina öron för höga så jag gick ner en trappa och sa i samma veva adjö  till min syster Stina, som lämnade festen och åkte till Örebro för att bo hos vår syster IngaMaj, som hon i samband med bröllopet gästade några dagar.

Någon gång vid ett-tiden på natten gick bussen mot Örebro för de som på det sättet valt att förenkla
 resan. Många av oss åkte med bilar.

Nu är detta inlägg slut. Möjligen blir det ytterligare ett innan vi lämnar "det magiska bröllopet".
Nu är det dags att sova och jag tackar Gud för en jättebra dag med brev från min läkare att alla prov som togs, då jag var på Vårdcentralen den 19 augusti, var bra. Något att vara tacksam för!
Sov Gott, vänner!

Tisdag 25 augusti 2015. Sol och regn. Tandläkarebesök. Ingen blåbärsplockning.Mera bröllop.

Felton och Frank sjunger duett.

En solig, varm dag fram till kvällen då regnet kom. Jag tog bussen till tandläkaren i dag.
Hade tänkt åka till Hjortkvarn och plocka blåbär men tur var att jag ej gjorde det för där kom regnet tidigare än i Örebro.
Hörde i dag att bostadssituationen för studerande unga invandrare i Örebro är katastrofal. De studerar, jobbar och bor ofta trångt, om de överhuvudtaget har någonstans att sova.

Nu tar vi lite bröllop igen.Det var så att Sebastian strax innan han träffade Linn hade skaffat en ganska stor fågel som fick namnet Felton. Linn och Felton har inte upprättat någon god relation till varandra, vilket framkommer i någon av följande sånger, som med stor förtjusning sjöngs av Linns närstående. Det hände sig senare att Linn och Sebastian skaffade en LITEN hund vid namn Frank.

Här kommer nu  utlovade texter på sånger som familjen sjöng för brudparet efter min läsning ur
 anteckningsboken. Först kommer
"Grisen i säcken!"
Hon hade gjort sig fin och gått till stadens baskethall. Hon tänkte kanske hittar jag nån där i alla fall.
Kom studsande en gentleman som sa: "Nu fikar vi!" Hon svarade försiktigt att hon ville låta bli.

Vi känner inte alls varann! Men det gör ingenting, sa han och slet henne från hennes vän
Och sa, jag har på känn:

"Du får köpa grisen i säcken och chansa
Och hoppas att jag är en trepoängare för dej.
Det är ju det som är tjusningen med att gå ut på facebook
att man får med sig en gris i en säck hem till sej.

Ibland är det en riktig gris,ibland är det en ko
Ibland är det en basketspelare vid namn Soulbrou
Så i kväll har du haft tur av sällan skådat slag
För grisen i säcken är jag.

Nästa låt heter Husdjursboom. Duett med Raymond Felton och Frank Andersson
Bo bo boom boom, husdjursboom oh oh ohohohoh.

När alla andra killar fick nån som dom gillar
Då fick Sebbe faktiskt mig!
Det tyckte jag var bra, jag heter Felton, jag och jag kan sjunga om ni vill. SKRIIIK!
Vi hade det så härligt, sen blev det förfärligt!
In kom nån, som hette Linn. Det var en konstig tjej
Hon gilla inte mej, men Sebbe kalla henne sin!

En natt gick hon på toa. Där satt jag och tjoa. SKRIIIK!
Ni skulle sett va hon blev rädd!
Men inte hjälpte det för Linn hon stannade. Och SE, då var vi tre!

Husdjursboom, inga sura miner! Kom inte hit med några kaniner
Husdjursboom boom. Vad tänkte du på nu, det var så skönt att bara va två ju!
Om och om igen :" Snälla Sebbe, bara en"

Och redan första dagen kommer slaget! Hon vill nu utöka laget
med en liten hund. Nu får ingen någon blund....

"IN kom jag och hoppa, det gick ej att stoppa. Jag heter faktiskt Frank.
Och jag är jättesöt, men Ove (grannen, min anm.) bara röt:"Kissa inte! Det blir stank.
Pälsen min är fluffig, Svansen den är puffig. Linn, hon ÄLSKAR faktiskt mig.

En kennel vill de ha, men det vill inte jag. Det räcker bra med dej och mej."

Så tog dagen plötsligt slut och jag fortsätter i morgon, förhoppningsvis. Önskar GodNatt till er alla!

Måndag 24 augusti 2015. Lite om dagen och om det bröllop som försvann i går.

Gårdagens blogg blev en märklig historia. Jag skrev en, i mina ögon, lyckad blogg men vad hände? När jag skulle läsa igenom den så visade det sig att bara första delen fanns med. Allt jag skrivit om bröllopet var borta. Om detta hänt med eller utan min medverkan låter jag vara osagt.  Faktum kvarstår. Den är borta.

Nu skulle det vara bra att ha gott "komihåg", vilket jag just nu inte har. Men min svarta lilla anteckningsbok finns kvar och jag dyker ner i den.
Från gårdagen kan jag berätta att Liam, Kerstins och Awads barnbarn firade sin 5-årsdag och jag var med på grillfesten i trädgården. Så roligt att se hur lycklig han var när han höll upp ena handens fem fingrar för att visa åren. Barn är för härliga.

Nu ska jag berätta det som jag berättade på bröllopet och som försvann upp i rymden i går kväll.
I bokens sista sida står det (efter alla sidor av roligheter som Linn sagt under sina första år) så här:"Från 2 juli 1999, då Linn var 7 år tills nu, 31 januari 2010, har jag gjort uppehåll i mitt skrivande.Om två veckor ska Linn fylla 18 år. Samma älskliga flicka med sitt goda hjärta, sin kärlek till Gud och människor." Där stannade jag upp och sa till Sebastian att lyssna noga innan jag fortsatte att läsa ur boken.

"För en vecka sedan har hon funnit en pojkvän. Han heter Sebastian. Jag har ännu inte träffat honom men gillar honom för Linn är så lycklig och kär i honom. Hela familjen Hallqvist gillar honom.
Han gick direkt in i deras hjärtan! Min lilla Linn, vad jag gläds med dej!" Det var det sista som skrevs i boken .
Jag tillade:" Jag gläds fortfarande med er båda två. Ett enda råd vill jag ge er. Glöm aldrig att varje dag säga:"JAG ÄLSKAR DEJ!"
Den roliga sång som sedan sjöngs av familjen får jag nog spara till morgondagens blogg så jag ej kommer i säng för sent.
I dag har jag haft två matgäster och en kaffegäst. Jag har tränat!  Kristin, mitt musikaliska barnbarn, har börjat studera musik på allvar. En stor dag! Jag har plockat av de sista svarta vinbären, en liter!
Hallon, som jag brukar ha mycket av, uteblev nästan helt i år. Sov Gott, mina vänner!