Torsdag 26 februari 2015. Fortsätter med år 1990. Sorgen och glädjen, de vandra tillsammans.

Veckorna rusar iväg och jag ligger efter med jobbet. Vad har hänt i dag?
Smsade och grattade ett födelsedagsbarn. Kerstin ringde och frågade om jag behövde något från affären. Hon skulle komma hit för en kopp kaffe. När hon kom hade hon med sig en verklig överraskning. Strömming, 1½ kg. Något jag längtat efter men det visste hon inte.

När vi fikat skjutsade hon mig till träningen.
Ett telefonsamtal gjorde mig både tårögd och glad. Jag har nyss i mina inlägg berättat om ett syskonpar som genom socialens försorg kom att bo hos mig en tid. Anna och jag blev så förbundna med varandra. Även om vi inte har tät kontakt så har vi lätt att "ta upp tråden" så fort vi hörs eller ses. Jag har fått följa hennes liv genom alla år och i somras kom hon nyförlovad tillsammans med en man,  så fin.
I dag ringde min vän och sa att hon inte velat ringa för hon skämdes så för att hon inte hört av sig på så lång tid. Nu var hon så glad för att jag hade hört av mig med ett kort och vi har nu många"roligheter"  framför oss. Vi pratade också om hennes bror, som lever ett bra liv och har en välbetald anställning.Så roligt att få vara med och följa mina skyddslingar.

Att under 25 år ha kontakt,  trots så stor åldersskillnad, något som ingen av oss tänker på, betyder oerhört mycket.Vi vet båda att vi är vänner, rätt och slätt.

Måste berätta att en del av strömmingen stektes, en del rullades, lades i en kastrull och kokades försiktigt i god ättikslag. Jättegod att ätas kall. Lasse fick några stekta strömmingar som han med förtjusning tog emot när han hämtade Isak. Han är ensam om att gilla strömming i sin familj så därför delar jag  alltid med mig till honom.

Nu går jag till den sorgliga sidan igen. För några dagar sedan skickade jag ett brev till en god vän som för en tid sedan miste sin livskamrat. De hade tre vuxna barn. Vi var under vår tid i Borensberg tillsammans på Östgötagården och på familjevinterläger i Norge. Bengt var ledare för Örebromissionens predikantkör när Georg var dess ordförande. Kören var också under den tiden på turne´ i Amerika. Reste runt till olika kyrkor. När Georg dog fick jag ett fint brev från Bengt där han uttryckte sin uppskattning av Georg, något som värmde mitt hjärta.
I brevet jag fick i dag står det om hans instämmande i vad en av hans vänner sagt:" INGEN som inte har gått igenom detta kan föreställa sig vad det innebär.Jag som också förlorat min hustru, jag VET"!

Precis så är det. Därför är det så viktigt att den sörjande får träffa andra i som varit i samma situation.

Jag tittar i dagboken nu.
Måndag 19 november. Vidor jobbar i trädgården. Så snabb han är.
Tisdag 20 november. Fått kort från Birgitta som skriver att "anfallen nu är över". Hon förlorade sin man en tid före mej. Ulla och Lennart har vattenproblem. Godsägaren hos dem och ser eländet och beundrar dem som haft tålamod så länge. Nu skulle det åtgärdas.
Onsdag 21 november. Vidor ut i kylan, som känns värre i dag. Kokar ärter och gräddar pannkakor. Gör lasagne och bakar kakor som Vidor får med sig till Göteborg. Rita ringt och vill ha skjuts till Mellringe. Jag är uppe till kl halv två.
22 november. Vaknat klockan sex. Vidor åkt till Göteborg. Jag på sjukhuset och hälsat på barnens mamma. Första snön som jag skottade framåt kvällen. Anna läser historia.
23 november. Blödde näsblod i natt och på morgonen. Anna åkt till Jönköping.
Erik har besök av kompis från Oskarshamn. Lagt mig sent.
24 november. Margit och Kurt hämtat tårta och kakor till Emils födelsedag. Jag jobbar i second hand.
Vi sålde för 30.000 på fyra timmar. Fredrik här och fikade och fick Rikskuponger.
Hos fam Awad på kvällen.
25 november, söndag. Mattias fikade och skottade snö här.
Tittat på TV-gudstjänst. Hämtat Rita i Mellringe och hennes mamma i Markbacken. Skjutsat Gösta till Vivalla. Sedan tillsammans med Rita till Gällersta och hälsat på hennes mormor.
Mött Anna vid Centralen på kvällen. Svårt.
Så hade ännu en vecka i november avslutats.

Att jag skrev "svårt" hade att göra med alla minnen som väcktes vid åsynen av tågen.
SÅ många gånger jag hämtat Georg där!
Kan tala om att jag under mycket lång tid undvek att ta vägen förbi Centralen. Jag valde andra gator. Orkade bara inte. Då fanns risk för ett"anfall".

Nu har jag sett TV och det är fruktansvärt att höra hur IS tillfångatar kristna i Syrien, för bort dem och dödar dem om de ej vill överge sin kristna tro och bli muslimer. Ett område där det bott många kristna har nu "tömts". En del har tillfångatagits, andra har flytt.

Nu ska jag röja här så städhjälpen, vars tjänster jag köper av kommun, kan ta itu med golven i morgon förmiddag.

Nu säger jag GodNatt! Sov Gott!

Tisdag, onsdag 24,25 februari 2015. Sorgedagar år 1990.

I går var jag för trött för att skriva blogg.Egentligen är jag lika trött i kväll men dels är det ett sätt att vila benen, som gått mycket i dag, dels behöver jag komma till slutet av år 1990 snart.
I går sov jag en del, bakade två sorters kakor. På kvällen skulle jag vara på husgruppssamling men måste stanna hemma för jag blev hastigt dålig, somnade och så tog dagen slut.

I dag har jag planterat vindruvor(se event. foto). Hämtade kompostjord, som tillverkats i komposttunnan av potatisskal och annat avfall. Så fin jord det blir i tunnan.
Jag ger bort dem gratis men fick i dag en tanke att be den som vill hämta ett par plantor att ge en sedel till en tiggare i stället för betalning.
Jag har under mitt liv fått, ibland "helknasiga", ibland mindre "knasiga" eller någon gång vettiga infall. Jag brukade vända mig till Georg och bolla infallen innan jag vågade realisera dem. Nu har jag ingen Georg att få hjälp av. Får se hur det går med "vindruveinfallet."

Eftermiddagen tillbringades på stan och besök i olika affärer. Är så tacksam för "färdtjänst" som gör det så enkelt att lämna och komma tillbaka till hemmet.Särskilt vintertid.

I går tittade jag i ett av mina block från år 1990. Genom att berätta om sorgen så kanske jag når en eller annan,som kan dra lite nytta av att läsa om någon annans sorg och saknad. För min del är det inte så att jag numera går och mår dåligt av det som hände för så många år sedan men så klart är det lätt att detaljer dyker upp när jag skriver om den tiden.
En tid efter Georgs död tog jag mig för att besöka kyrkan, där jag satte mig på samma plats där Georg och jag brukade sitta. Jag kände hur svag jag var inombords.
På grund av den överdrivna känsligheten undgick det mig inte att se hur en del av våra vänner som satt i närheten lämnade kyrkan utan att hälsa. Förmodligen för svårt för dem. Andra visade sitt deltagande med några varma ord.
Jag hade en ny, långärmad tröja på mig. Första gången jag använde den. Jag minns fortfarande exakt hur den såg ut. En av våra nära vänner, hälsade så innerligt på mig och sa sedan vänligt:" Ruth, axelvadden ligger snett". I vanliga fall skulle jag ha sagt "tack" med ett leende. Men tänk så det blev!
Jag behärskade mina känslor men såg till att säga adjö och komma ut och hem så fort som möjligt.
Väl hemma storgrät jag och upprepade gång på gång: "Axelvadden ligger snett, axelvadden ligger snett.Men GEORG är ju död!!! Axelvadden ligger snett! Vad spelar det för roll?."

Jag grät och grät. Ringde till en av vännerna i vår ekumeniska bönegrupp. Vi sa nästan ingenting. Vi bara grät tillsammans och jag behövde inte säga något om axelvadden som låg snett. Den som påtalade det är för länge sedan hemma hos Gud och fick naturligtvis inte veta hur tokigt jag tolkade hennes vänlighet.

Kanske var jag ännu för skör för att utsätta mig för kyrkobesök o.d. Samma hade  hänt mig några dagar tidigare då jag gick ut på marknadskvällen " för att få lite omväxling". En av Georgs nära vänner,(också han nu hemma hos Gud), hälsade på mig och sa några varma ord om Georg och saknaden. Jag cyklade hem och storgrät, ångrande att jag givit efter för lusten att "komma ut bland folk". Jag borde ha hållit mig till familjen ännu en tid.

När jag nu tänker tillbaka så kan jag skratta åt det men vill ändå komma ihåg hur känslig man blir för att kunna förstå andra i liknande situation.

Livet fortsatte ju och ju längre tid som gick ju lättare gick det att leva ensam.
Dessutom ställde de upp, barnen och barnbarnen, stannade ofta över natt och så hade jag ju barnen från socialen samt Erik, som kom att bo en termin hos mig.

Nu ska jag,efter att ha sett "Uppdrag granskning" under tiden som jag skrivit, gå till nattens vila.
Så glad jag är att jag hann uträtta en del ärenden på stan. Jag är också glad för att Sven blev pensionär. Han ringer ibland och säger att han ska till affären och undrar om det är något jag behöver.
Jag är dessutom frisk, tror jag! Lite dålig syn och hörsel och vingliga ben hör väl åldern till.
Kollade ögontrycket i dag. På det sedan många år skadade ögat 19 och på det friska 15. Låg "
innanför ramarna" sa optikern.
Nu ska jag försöka få med ett foto på de nyplanterade vindruvorna. De är gröna och goda när de är klara såsmåningom.   GodNatt kära vänner! Sov Gott! I morgon har vi en ny, spännande dag att möta. Jag önskar massor av energi för att göra det somjag ligger efter med. Och så ska jag träna!

Fredag 20 februari 2015. Kort blogg i kväll. Vet bara det just nu.

Länge har jag suttit och väntat på att internet skulle fungera. Tryckt på en massa knappar, ringt till Filip i Göteborg. Allt tycktes förlorat, då jag tydligen klickade på något bra eller vad det nu var, men plötsligt funkade det. Eller säger jag som de små barnen i filmsnutten på FB. De tittar upp mot himlen och säger:" We knew it was you God!"
 Hur som helst så är jag glad att det nu funkar. Eftersom jag är så okunnig blir jag frustrerad av att se när det krånglar.

Det blev en trevlig dag fast jag har varit förfärligt trött. Hade svårt att sova förra natten. Tog barnvagnen och gick till affären på förmiddagen. Tog ett foto på nyuppkomna små snödroppar, köpte påskliljor i kruka.
Ulla och Lennart kom , satte upp lysrör i köket, julklappen. Nu ser jag bättre när jag bakar på kvällarna. Ulla till polisen och fick nytt pass.
Jonas, Jenny och barnen kom och fikade med oss. Att få besök piggar upp mig en hel del.

I köket har jag TV och det är så bra. I förgår slutade den att fungera.
Jonas erbjöd sig att genast åka till en affär och köpa en ny. Eftersom jag ändå hade återbetald skatt liggande i väntan på att användas till något trevligt så var det enkelt att fixa pengar och han kom snart tillbaka med en ny TV, som han satte upp på väggen där den gamla suttit.
Underbart med snabba och händiga barnbarn.
Hos min syster hämtades, av henne sparade kycklingskinn, som klipptes i små bitar och blandades med "hundmatskulorna"till den kräsne Isak.  Efter det en liten promenad och nu väntar han på att det ska bli sova av.
Detta var lite om dagen som svunnit. Nu är jag lika trött som Isak så jag gör honom sällskap till sovrummet. Om 90-talet skriver jag nästa gång.
Husse och matte har tydligen väldigt trevligt på sin "lillsemester", så välbehövlig. Köpenhamn, Lund,Österlen,Simrishamn, Kivik, med avslut i Växjö.

Nu säger vi GodNatt, Isak och jag. Sov Gott, alla vänner!

Måndag 23 februari 2015. Vad tid det går åt att LETA!

En måndag, i mycket lik andra måndagar. Matgästen kom, gick långpromenad med Isak, skjutsade mej till träningen. Jag gick hem utan att gå till affären i dag.

Oj då! Nu ringde Linn från Växjö.Så roligt med en liten pratstund! Ska se så jag kommer igång med tankeverksamheten igen.

Förra veckan var en annorlunda vecka. Jag hade Isak boende hos mej.Den fina lilla vovven, som fick mig att ta kväll i rättan tid.
Jag fick ny dator, nytt lysrör i köksavdelningen samt ny TV i köket. Datorn är inte problemfri för min del. På grund av min oförmåga att begripa.
Det var i fredags allt detta hände. Bara tre dagar har förflutit. I dag funkar inte TVn. Får bara in 4an.
Jag har bara att invänta någon som kan fixa det. Inte kan jag skanna på nya datorn och inte funkar den tillsammans med skrivaren.
Sådärja! Det känns bättre nu när jag beklagat mig offentligt!.
Såg (i TVrummet) på rapport att en grupp skolbarn kom till en grupp gamla för att lära dem hantera "läsplattor". På reporterns fråga till en pojke hur han tyckte att det gick svarade han att "de lärde sig snabbare än han förväntat sig och det var SÅÅ roligt för de gamla var dessutom glada".  Härliga ungar!

I kväll hade jag tänkt baka en sorts kakor, men avstod. I fredags hade jag, som jag då skrev om, fikabesök här. Jag plockade fram köpta kakor, två sorter, några gamla drömmar och goda, hembakade bullar. "Men mamma, DU köpta kakor?" Jaa tänk så behändigt att det finns den möjligheten när man inte har tid eller lust att baka själv någon gång! Alla var nöjda. I alla fall såg det ut som så!

Jag har tidigare berättat om hur jag kunnat se Guds ledning i det ena och det andra under mitt långa liv. Ibland har Gud fört någon människa i min väg, någon sårad, bekymrad eller med problem av något slag. Så tacksam för varje människa jag fått kontakt med. Det kan i vissa perioder kräva mycket tid men att, kanske åratal senare få veta att den där tiden givit resultat, ger så mycket glädje.

I dag fick jag besök av min snöskottare, All snö, som var så vacker, är nu borta, men snöskottaren och jag fortsätter kontakten. I dag,efter fika och smörgås, tittade vi på reprisen av gårdagens gudstjänst.
Själv hade jag sett den två gånger redan så jag tillredde smörgåsbrickan i köket under tiden.
Min vän var så nöjd och tillfreds med att "ha tittat på en hel gudstjänst utan att gå ifrån emellanåt."
Daniel Wiklund, som talade och min vän Jim kommer från samma ort i Dalarna, så det var lite "hemmakänsla." Jim har tid så vi ska ha fler fikastunder.  Han trivs här och säger att han känner sig så lugn när han är här. Så gott för mig att höra. Jag vet ju varifrån friden kommer!
" Icke genom någon människas styrka eller kraft utan genom min Ande", säger Jesus, som ser oss med fel och brister men älskar oss var och en så oerhört och vill ha kontakt med oss och ge oss allt gott! Jag blir så glad över att jag VET att det är sant och kan berätta för andra om denna kärlek!

Nu blev det inget skrivet om år 1990 i kväll.Jag letade och letade efter dagboken men hittade den inte. Jag är van vid att leta och vet att den kommer tillrätta.

Nu önskar jag er all GodNatt ! Så skönt att ha en ny dag i morgon att se fram emot.

Söndag 22 februari 2015. Isak förenad med familjen.

I dag hämtades han, Isak. Hans glädje var stor.
Medan Lasse åkte för att handla tog Elsemarie och jag en kopp kaffe och jag fick veta lite om deras lillsemester. Hon berättade bl.a. om deras besök i Köpenhamn och Kristiania. En plats jag många gånger önskat att få komma till. Nu tändes ett litet hopp. Tänk om någon vill ta mig dit. Jag reser aldrig ensam numera men jag har barn som gärna reser dit deras mamma vill komma.
I Köpenhamn har jag varit många gånger men inte i Kristiania.

Alltnog, i dag vaknade vi klockan nio, Isak och jag. Han somnar gärna tidigt om kvällen och sover länge på morgonen.
Gudstjänsten från Frälsningsarmen i Västerås och i dag Daniel Wiklund som talare var så givande.
Efter det rattade jag in Närradion för studiogudstjänst från Brickebergskyrkan , Örebro.
Om jag inte går till kyrkan blir det två Gudstjänster på söndagarna.
När våren kommer tar jag nog en söndagspromenad till kyrkans förmiddagsgudstjänst.

Fick i dag veta att PerErik Boström, under nattsömnen slutat sitt liv på jorden. Vi var födda samma år.
Tänker på ungdomsåren i Stockholm, då vi tillhörde samma församling. Georg och Per-Erik sjöng i manskören.Vi umgicks som familjer. Församligen var ej så stor på den tiden så vi hade nära kontakt. Alla kände alla.
Barnvälsignelsen har jag i tidigare blogg nämnt om och även visat foto på. Per-Erik och Margit med sin första pojke, Christer,Per och Margit Hallin med sin första pojke, Per-Erik samt Georg och jag med vår första pojke, Sven.
Per-Erik återvände efter sina studier till Örebro och på 60-talet kom också vi till samma stad och kom att tillhöra samma kyrka som Per-Erik och Margit.

Jag tänker mycket ofta på umgdomsåren i Stockholm. Hur annorlunda livet var för unga familjer mot hur det är i dag. Tex. var det bara en av församlingens medlemmar som hade bil.  Det var spårvagn som gällde. Manskören i Korskyrkan var ofta anlitad  att sjunga i olika sammanhang. Georg, som spelade "basso" fick stå längst fram hos föraren med sitt stora instrument. Per-Erik och jag har ibland, då vi pratats vid,också vidrört den där tiden i Stockholm. Så fjärran från tid som i dag är. På gott och ont.
Så drar jag iväg i mina tankar igen, men det är väl det man får, när man bloggar.

Önskar er alla God Natt. Sov Gott! Lite tomt i kväll att ej ha en sängkamrat men i morgon bittida kommer han igen.
Ack, nu börjar "Dokument utifrån", som handlar om hur unga människor värvas till IS.
Några kommer hem igen men många är redo att dö.
En del föräldrar är förtvivlade över att se sina barn bli så indoktrinerade.
Jag ska försöka sova med en bön till Gud om förbarmande.
Fader vår,som är i Himmelen......
 

Lördag 21 februari 2015.En liten blogg igen! Lite från år 1990..

Grannen hade hämtat morgontidningen och hälsade på Isak.

.
Tidigare i dag en fikastund med grannen, som vi träffade på vår morgonpromenad, Isak och jag. Semlebullar fanns i frysen så det blev semlefest och en pratstund.
På eftermiddagspromenaden hände sig att Isak började skälla utan att det fanns någon hund i närheten. Min syn har försämrats  men jag kunde ändå se något smått röra sig vid trottoarkanten en bit bort. Det var en råtta!
Isak fortsatte att skälla och råttan sprang. En  skata (tror jag det var) avlöste Isak. Råttan sprang iväg ut på gatan förföljd av skatan som dock gav upp.  Råttan sprang för fullt mitt i gatan ned mot stora trafikstråket. En mötande bil saktade in och råttan kilade vidare. Det såg verkligen så roligt ut och jag fick mig ett gott skratt. Isak också, tror jag! Undrar var råttan övernattar!
Jag tittar lite i mina block från år 1990. Hittar en sida, ligger lös, utan datum. Det jag skriver ger en liten tankeställare som vi alla bör ta till oss.
"Jag var ledsen och behövde prata med någon. Ringde en bekant. Kände på mig att det ej fanns tid för samtal. Ringde ännu en. Samma där.
Nu ska sägas att förutom att den sörjande är väldigt känslig så är det så att många finner det svårt om tex. den sörjande gråter eller upprepar sin berättelse gång på gång och då är det enklast att göra samtalet så kort som möjligt.

En av Georgs tidigare arbetskamrater ringde: "Stör jag? "  "Nej, nej , jag har tid", svarade jag.
Efter några inledande ord uträttas ärendet, som var anledning till samtalet, som snabbt avslutades.

Så klart har inte alla tid. Den som sörjer har massor av tid. Den som inte sörjer har ont om  tid.
Jag lärde mig mycket, som jag tidigare inte förstått, när det gäller hantering av sorg.
Framför allt att det inte är farligt att möta sörjande människor.
En handtryckning, ett par ord eller, som någon sa:"Får jag komma och gråta med dig?"

Men nu, mina vänner, står Isak här och undrar om jag inte vet vad klockan är slagen, så det finns bara ett att göra. Följa med till sovrummet och sova. Önskar er alla GodNatt!
Jag har i kväll bakat semlebullar och kanelbullar samt en sorts kakor. Detta måste tas om hand förstås men lite hundgodis till Isak så ger han sig nog till tåls.

Torsdag 19 februari 2015. Lite från år 1990.

Inte blir det alltid som jag planerat.
I dag tog jag mig i kragen och gick ner i källaren. Jag kan säga att där borde jag hålla till ett antal dagar. Så här är det: Jag tar itu med en kartong med kort och annat intressant. Så blir jag stående med ett papper eller en broschyr i handen och läser. Hoppsan! Vad fort tiden försvinner! Nåja, det blir en dag i morgon om jag får leva! Tänker jag.
Mycket finns från Georgs alla resor. I dag hittade jag plötsligt ett antal gruppbilder från hans reseverksamhet. Ska jag spara dem eller inte? På ett fåtal foton finns också jag med. Naturligtvis ska jag spara dem alla! Georg finns ju med !
Fick en bra tanke i dag att jag borde göra ett album med foton och vykort från hans resor. Kanske spara lite av sådant som hörde till hans reseledarjobb. Med vår stora familj så vet man aldrig var det finns ett litet guidehjärta gömt!

Men nu till resten av dagen. Snällare hund än Isak kan jag ej tänka mig. Men han sliter och drar  och om det, som i dag,  blåser hårt så känns det bra om inte promenaden blir alltför lång.

Nu till år 1990 igen! Innan Isak säger att det är dags att sova för då måste jag avsluta bloggandet. Nyss ringde Ulla. Hon och Lennart kommer hit i morgon. De bor ju hela 5 mil bort så det är så högtidligt när de angör vår stad och jag får besök.

Kanske jag ska avverka några dagar ur dagboken fast jag tänkt skriva från anteckningarna i blocket.
Fortsätter där jag slutade förra gången.
5 november.Kerstins och Awads bröllopsdag. De har varit gifta i 19 år. De firar med restaurangbesök. Mikael och Magnus hos mej och gör Pizza, så god.
6 november. Anna sjuk. Fikabesök. Erik bjöd på tårta. Jag cyklade till Ria på möte på kvällen. Har ringt om gravstenen i dag. Äntligen!

7 november.Fikade på fm. hos Kerstin och såg en video som hon spelat in från TV. "Bara en stund".
Handlade om sorg. Tar vara på allt som kan vara läkande för min inre värld.  Gör Pizza till Erik och Anna.

8 november. Telefon från Rosie.( En av våra Riavänner som jag hade mycket kontakt med) Jag hinner ej åka dit i dag.Socialen här ang. killen som ska bo här.Ulla och Lennart på revy, Hjalmar. Barnen här.
10 november. Bakar kakor. Åker till Jönköping.
11 november. Hälsar på hos Annas och Stefans släktingar. Stefan och jag till Örebro.
12 november. Gurli, min nya vän kom och fikade. Två socialsekreterare här och pratar med Stefan och kollar hur syskonen ska bo. Lite kontakt med Stefans skola.
Den kommande veckan är så full av aktiviteter så när jag nu läser i min dagbok kan jag ej begripa hur jag räckte till överallt. Veckan avslutas med söndagen den 18 november då Bernard invigdes till scout. Han fick ett foto med farfar i Scoutdräkt som minne. Tänk om Georg varit med!

Nu står han här, min fyrbente vän, Tittande på mig med sina vackra, bruna ögon och undrar om jag inte fattar att det är dags att sova. Joodå, jag lämnar datorn på en gång och så sover vi hela natten lång. I morse sov vi båda till klockan halv nio.
Dagens sista kisspromenad är klar. Nu säger vi GodNatt till alla vänner!