Till USÖ 26 febr 2013. Åter till år 1969.

Det blev ingen blogg i går så nu får jag traska på i kväll.
Jag hade i dag tid på Universitetssjukhuset för undersökning av mitt hjärta. Min läkare på Vårdcentralen hade begärt det. En timme skulle det ta och ungefär så blev det. Besked om hjärtats tillstånd får jag senare av min läkare på Vårdcentralen.
På hemvägen en vända på stan när jag ändå var i krokarna och kunde handla sådant som inte finns i min närbutik där jag handlar i vanliga fall. Ett besök med fika hos yngsta dottern avslutade till viss del dagen. Resten tillbringar jag med bloggen.

Ska nu försöka minnas mera från år 1969.I mitt förra inlägg berättade jag om att våra systrar från Brasilien kommit hem och att Stina genast fått arbete på Oskarshamns lasarett. IngaBritta åkte omkring och samlade in pengar och kläder. De senar packades i stora trälådor och förvarades tills vidare på bondgårdens loge för att senare fraktas med båt till Brasilien. Hela sommaren var det en ständig ström av människor på visiter i Högskulla För vår del blev det endast ett par kortare besök.Jag tror tt Georg hade en del läger. Sven sommarjobbade som kontorist hos "Sibyllakorv" och jag tog mig för med att resa med en del av mina skolkamrater till England i tre veckor. Mer om detta i nästa inlågg.Georg tillträdde sin nya tjänst i Stockholm någon gång på sensommaren, vill jag minnas.

Ja, då blir det här allt för i dag.Tack Gud för att den här dagen blev bra, för att Du sagt att Du ger den kraft jag behöver, stund efter stund. Nu ber jag om beskydd över oss alla i natt. Vill också tacka Dig för att vår väns son, som skadades allvarligt i skidbacken på konfirmationslägret, nu bedöms av läkarna att ha klarat sig och får leva.Vilken glädje för familjen. Ber om beskydd över sonen i fortsättningen, när han ska väckas ur nedsövningen. Amen! Jag minns mycket väl de smärtsamma dagar då det var kritiskt för vår lilla 4åriga Kerstin och glädjen vi upplevde när hon blev frisk och räddad till livet.  Därför kan jag också förstå den tacksamhet och glädje denna familj känner över att återfå sin son. Nu önskar jag er en God Natt.

Här ett foto på den lilla byn Högskulla med de tre stugorna. I den första bodde mamma.Vårt barndomshem.

Söndag med kyrkobesök 2013. Lite från 1969

24 febr 2013.

Vid mitt besök i källarskrymslen hittade jag en del foton. Bl. a. detta från, kanske 1929, där min svärfar sitter med sina två pojkar. Georgs mor dog när han föddes. Hans bror Lars fyllde samma vecka två år och deras far fyllde trettio. På väggen finns fotot av deras mamma Elsa.

I dag fick jag, som mestadels, skjuts till kyrkan. Det var nästan fullsatt i den stora kyrkan och vår pastor Anders Sundström predikade över ämnet "Varför måste Jesus dö?" Önskar att jag kunnat få det på en CD så kunde jag delat med mig. Tror dock att den intresserade kan se predikan på Filadelfias hemsida i morgon.
Så intressant!
Vid hemkomsten fick jag besök av ett barnbarn som fick sen lunch.
Nu sitter jag här och ska ta itu med år 1969. Började lite i mitt förra inlägg.När Georg året innan var i Jerusalem träffade han där rektorn för Frikyrkliga studieförbundet, Herman Holmgren.De två kände varandra sedan tidigare och det här sammanträffandet ledde till att Georg senare fick erbjudande om anställning på Studieförbundet.En tanke om att öppna resebyrå fanns nog redan då. Hur som helst så blev det så att Georg slutade sin tjänst på Örebromissionen. Jag minns ej vad han i början sysslade med, men planerna på en resebyrå fanns med och det blev Georg som på nyåret 1970 fick uppdraget att åka till Jerusalem för att försöka knyta  kontakter för framtiden. Detta återkommer jag till .
En stor tilldragelse detta år var att våra systrar IngaBritta, som nu varit  i Brasilien sin andra period och Stina, som varit där tre år nu kom hem, Stina för att stanna i Sverige, IngaBritta för en ett års viloperiod. Kan ej låta bli att le när jag tänker på detta med viloperiod. Hon åkte runt i landet och berättade om pojkhemmet i Porto Alegre,samlade in massor av pengar och kläder,som förmedlades till det då fattiga landet.Hon berättade om dessa pojkars "öde" på ett,  jag vågar säga, makalöst sätt. Jag var vid några tillfällen med och lyssnade och alltid grät både jag och andra, av medkänsla med dessa pojkar.

Naturligtvis var det en stor glädje för mamma att få hem sina två döttrar lagom till hennes 70årsdag 16 maj.
Stina hade tidigare i brev berättat om att hon skulle ta med en flicka, några månader äldre än Elsemarie. Modern hade det problematiskt och Stina och IngaBritta hade fått ta hand om den lilla redan som nyfödd och naturligtvis fäst sig vid henne under tiden hon bott hos dem. Nu fick Stina av modern löfte att ta flickan med till Sverige, men inte adoptera henne, något som Stina ville och som längre fram blev en verklighet.
Naturligtvis var hon också välkommen. På väg hem till mamma stannade de någon dag hos oss i Örebro och de två små blivande kusinerna lekte och sjöng. Den ena på svenska, den andra på portugisiska.

På mammas 70årsdag var vi alla syskon med familjer hemma och det var firande i 5 dagar enligt Stinas dagbok. Mamma skriver i sin dagbok namnen på alla som uppvaktade och hon hade ett stort födelsedagsfirande,vilket hon gillade. Lilla duktiga mamma!
Stina blev uppringd från Oskarshamns lasarett redan första veckan hon var i Sverige och fick jobb där, något hon fortsatte med till den dag hon fick pension! Ett antal år senare.

Förstår inte att jag blir trött om kvällarna nu för tiden. Måste ha med åldern att göra.
Gud, min Far,som jag efter Jesu försoningsdöd på korset, får kalla Dig,nu vill jag tacka Dig, för att Du leder oss ,styrker,bevarar och ger oss Din frid och glädje dag efter dag. Välsigna oss alla! Amen! 

Fortsättning 1968.

Nu går jag vidare för att avsluta år 1968 då Sven tog studenten på Handelsgymnasiet.  

Efter sommaren, då vi tillsammans med kusiner och deras föräldrar, var en del tillsammans i Figeholm fortsatte livet som vanligt.Arja var mycket hos oss och var alltid villig att hjälpa, samtidigt som hon också fick hjälp av oss. Sven hade sökt och kommit in på Musikhögskolan för att utbilda sig till musiklärare.
 Kerstin fortsatte på gymnasiet och Ulla började åttan i Grundskolan.

Jag hade avslutat mitt första år på Folkhögskolan och valde nu att fortsätta på den sociala linjen som betydde ytterligare två års studier. Elsemarie hade sin givna plats hos dagmamman.
Georg var som vanligt ibland i Örebro, ibland på resor i landet. Min syster och hennes man i Växjö hade byggt egen villa och flyttade in 31 augusti. Mamma firade jul där detta sista år innan våra två systrar kom hem från Brasilien. Mamma skrev ofta brev till dem ser jag i dagboken.
Ser i vår gästbok att vi hade många gäster i anslutning till den stora höstkonferensen, som alltid drog mycket folk från hela landet.Nu hade vi installerat oss i huset som vi köpte på våren. Snickarna från Lesjöfors hade fixat med rivning och uppbyggnad av rum, rörmokare installerat ny panna för olja, nya element i stället för direktelen, som fanns tidigare.Det var enkelt men vi trivdes så bra.
Den 4 januari åkte mamma från Växjö till oss i Örebro. Alltid skönt när mamma, "arbetsmyran" kom. Nu fick hon vara med på Elsemaries 2årsdag den 12 jan. Den 16 jan. åkte hon till Karin och Helge i Södertälje och den 23 jan.skjutsade de henne tillbaka till Örebro. Nu fick hon vara med och fira Sven på hans
19årsdag.
  
Den 9 febr. kom familjen från Växjö till oss och mamma åkte med dem och stannade där till 2 mars. Nu gick det mot våren och det var bra för mamma att hon rest omkring till sina barn under den värsta vintern. Nu såg hon fram emot att döttrarna från Brasilien skulle komma till Sverige under året.

 Kan se att det var full fart som vanligt när hon kommit hem till sitt Högskulla. Ibland jobbade hon på karamellfabriken, ibland städade hon hos dem som anmodade henne och så alla små kafferep hos henne eller hos goda vänner.Hon höll alltid igång och mådde säkert bra av det. Vilken mormor!
Men nu tänker jag säga God Natt till er alla. Fortsättning följer. Nu tackar jag Dig Gud för allt gott Du givit i dag. Välsigna alla som behöver tröst och hjälp och hela vår väns son, som råkade ut för en svår olycka. Tack för att Du aldrig sviker. Tack för att Du förstår oss i alla situationer och vill ge oss Din frid. Amen!  

Lördagar är bra dagar.23 febr 2013.Gamla foton.

Ingen sol och ändå inget gnäll! Blev hämtad till förmiddagskaffe hos ynngsta dottern. På min fråga om det önskades semlor blev svaret JA. Jag hämtades av Lasse ,med tanke på halkan. Tobias hade kommit hem från Immanuelkyrkans vinterläger i Bjorli, Norge, och var helnöjd.
Fick skjutrs hem och tog mig för att gå ner i källaren och undersöka diverse kartonger innehållande fotografier. Varför har jag ej tidigare tagit itu med dessa ? Innan det hunnit bli ett problem!!
.
Det här är min mamma och pappa på 20talet,kanske som nygifta.

Det här är farmor och farfar, fotograferade på 30talet.Något foto på mina morföräldrar har jag aldrig sett. Om detta har jag berättat i tidigare inlägg och återkommer   vid lämplig tidpunkt i framtiden.
Dessa foton har aldrig legat i källargömmorna.Bara så ni vet!
Farmor och farfar fick tolv barn, varav två dog i späd ålder.

Men nu måste jag avsluta år 1968 så det blir någon ordning på bloggandet.
Är glad att jag till slut lärde mig att få in foton i inläggen.

I källaren hittade jag en mapp med några deltagarlistor och där står beträffande Georgs resa, som jag skrev om i förra inlägget:"Deltagarelista från Ansgar Resebyrå, tur 10 A, Palestina 28/4 ¨till 12/5 1968". Deltagarna från Örebro var endast 8 personer av 36. Övriga kom från olika delar av Sverige.
Jag minns att vi i början av 60talet, då vi bodde i affärshuset i Lesjöfors, hade besök av familjen Flore Liljegren och hur Flore då berättade om resan till Palestina, som han varit med på. Minns så väl mina tankar på hur det skulle vara om Georg skulle få en sådan chans.
  Med vår ekonomi var det dock uteslutet. Flore hade fått denna resa på något sätt, minns ej hur. Att betala en sådan resa själv fanns ej på kartan varken för Flore eller Georg.Nu hade även Georg fått möjligheten.
 .I ett meddelande från  Resebyrån kan man läsa att " Ansgar har inköpt en nattvardskalk, som finns deponerad hos nunnorna i klostret på Saligprisningarnas Berg." Georg var kaplan, vilket betydde att han stod för andakter, nattvardsfirande osv. I hans anteckningar kan man se hur fascinerad han var av allt han såg.

Georg var ej, som jag,intresserad av dagböcker, ej heller av fotograferande. Dagbok skrev han i början av sin vistelse på Lungkliniken i Arvika och så på denna resa.Två starka upplevelser. Det var allt i den vägen.
Nu lämnar jag bloggen för att fortsätta senare.

   

Örebro 22 febr. 2013.Liten Elsemarie.

Vart tog teskedsgumman vägen?

Se så vig jag är!

V

Gissa vad jag tänker bli!

Solen lyser i dag också. Tack för det. Skulle gå till en väns begravning, men kände att jag inte hade ork till det, tyvärr! Jag frös i går vid busshållplatsen så jag har ont av det i dag också. Tänkte noga igenom det innan jag ringde till Begravningsbyrån och sa som det var. Jag är nu i den åldern då det börjar tunna ut i gamla vänners skara och man vill helst vara med och säga ett sista farväl.
Jag behövde ej vara ensam så länge förrän tre vackra barnbarn kom hit i sällskap med sin farmor Kerstin.
William går i femman och är äldst,sedan Matilda och Gustav. Jag bjöd på semlor från frysen. Snabblagade mandelmassa.Grädde fanns redan vispad. Vi fikade och spelade Memory innan de åkte till farfar, som skulle ha lunchen klar när de anlände. Så kärt att få en påhälsning.

Här fick jag till några foton från Elsemaries unga dagar medan vi fortfarande bodde i Varberga. På nedersta bilden har hon smitit in i Svens rum och det gjorde hon ofta.Väntade på att han skulle komma hem.

Det har redan blivit kväll och jag känner draget från sängen. Är så tacksam för allt gott Gud ger varje dag och jag ber om beskydd för oss alla också denna natt.
I Svenska Psalmboken nr 48 lyder en vers så här:" Har du sorger och bekymmer, är du modlös, trött och svag. Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag." Jag ger det vidare med tack till Gud att det är sant.

Sol över Örebro 21 febr 2013. Tillbakablickar.

         Vy över Jerusalem, Genesarets sjö,där lärjungarna fiskade när Jesus kallade dem. "Följ mej!" 
                                Nederst från Nazaret,där Jesus växte upp.
          Meddelar härmed att solen har lyst över vår stad hela dagen.Minus 8 grader. Barnbarnet Filip kom, som han lovat, för att hjälpa mig med att skriva ut bloggar. Inte så enkelt men nog lyckades han få till det precis som jag ville ha det. Jag gladdes storligen. ÄNTLIGEN! Nu kan jag få det skrivna på papper och få bättre överblick. Kan sedan justera om jag vill. Ja det blev en glädjedag. Ett bekymmer mindre. I min ålder litar man inte helt på tekniken, särskilt  om man som jag, ingenting begriper.  Lär mig  dock att mekaniskt trycka på rätt knappar efter tålig undervisning.Jag skriver ner på papper, allt vad jag undervisas om, så jag har att titta på när jag senare ska klara mig helt ensam.Den nya skrivaren är också en tillgång.

Måste nog gå tillbaka till vad jag kommer ihåg av gången tid eftersom dessa bloggar ersätter memoarskrivandet. Naturligtvis är det inte lätt att minnas men jag gör så gott jag kan.
Mitt sociala engagemang drabbade mig i tidiga år och har aldrig upphört. Arja, den unga kvinna, som började i min klass på Folkhögskolan, hade periodvis alkoholproblem och var ganska ensam så hon kom ofta till oss redan under vår tid i Varberga. Jag vet att hon ej skulle ha något emot att jag berättar lite om vår kontakt med henne.Hon blev som en i familjen hos oss och vänskapen var ömsesidig. Visst blev det lite bullrigt ibland men det gjorde inget.I mors dagbok från januari ser jag att Arja bodde hos oss några dagar i januari när mamma var hos oss. Det fanns plats för alla.
En kväll kom det en kille i 14årsåldern, på rymmen från ungdomsavdelningen på sjukhuset.När jag ringde dit fick jag veta att två vårdare åkte omkring i en taxi och letade efter honom, så då skjutsade jag honom tillbaka till sjukhuset. Tror att han på något sätt tagit sig till Varberga och att Ulla visste vem han var och tog hem honom till oss.

Under en resa till Norrland kom Georg att hälsa på hos en familj, där mannen var svårt synskadad. Han hade tidigare varit pastor och skulle gärna vilja komma till Jerusalem. Det resulterade i att Georg tog kontakt med en resebyrå, som ordnade resor till Israel och föreslog en resa för synskadade. Av det blev ingenting men de ville att Georg skulle samla ihop en grupp resenärer och bli reseledare för denna. Han ville dock ej ensam ta på sig detta ansvar och fick då löfte att ta kontakt med någon att dela ansvaret med. Resultatet blev att en ganska stor grupp resenärer från Örebro åkte iväg till "Det heliga landet".Georgs intresse för resor gjorde  att han med stor glädje tog sig an uppgiften att tillsammans med en kollega ta hand om det hela. Det här var en viktig händelse, som kom att få märkbara konsekvenser i Georgs och vår familjs liv.

Nu blev jag plötsligt trött. Jag hade tänkt skriva på dagtid men det blev ej så,  eftersom jag efter Filips besök blev hämtad till en vänträff och kvällen hade infunnit sig när jag kom hem.
Jag återkommer i morgon. Sov gott och glöm inte hur värdefull du är och att Gud älskar oss alla.  

Besök 2013. Lite av tider som ligger bakom.

                                                 Ett foto från Lesjöfors. Igen!      Detta är "Lyktan", där vi från Saron hade våra juniormöten en tid. Samma stuga som vi innan dess skulle använda som leksaksbutik julhandeln 1960 men som aldrig blev av på grund av att fotogenkaminen puffade ut rök över leksakerna, innan vi ens påbörjat försäljningen.   På fotot ser ni Margit och Evald Larsson, pastor Roland Götestrand och min man, Georg Landh. Fotot taget av en tidning som gjorde referat om juniorverksamheten.Det var så mysigt att träffa barnen i en ombonad atmosfär. Margit och jag hade gruppen med flickor, Evald och Georg pojkgruppen. 


Solen kom inte i dag heller. Minus 2 varje dag. Till lunch fick jag besök från Nora. Bernard, Lydia, Aline, Alfred och Mia, den senare Lydias lillasyster från Nice i Frankrike,på sportlovsbesök i Nora några dagar. Så roligt att ha dem här. Jag trivs tillsammans med barn, dessa underbara små varelser.Efter besöket hos mig blev det utflykt till Buslandet. Hoppas att de hade kul där!

Nu går vi tillbaka till år 1968. På försommaren det året var det stora studentdemonstrationer i Paris, Berlin och Stockholm. Man protesterade mot gamla studiesystem och den auktoritära andan på Universiteten.
Vidare under60talet kom strumpbyxorna, till glädje för alla damer. Legobitar,Sockiplast och Kalasbyxor.
Vi började rulla hemgjorda Negerbollar, som vi doppade i pärlsocker. Ballerinakexen gjorde sitt intåg, likaså Frysboxen.  Den första Pizzerian öppnades i Stockholm. Mellanölet,lanserades. Reklamen var omfattande och vände sig till de unga i första hand. Jag minns kvällen när det i TV berättades om hur man för att snabbt få ut ölet också till Norrland använde flyget som transportmedel. Jag ville bara gråta för jag anade att det skulle föra mycket av elände med sig, vilket det också gjorde.Inte alla, men  många, av dessa unga, som började med mellanölet blev senare alkoholister med förstörda liv som följd. Jag var med på den tiden och såg en del av detta.

Ser i mors dagbok att vi på sommaren var en del hemma hos henne. Georg hade ungdomsläger i Västragård, inte långt från Figeholm och kusinerna fortsatte med att vara än hos den ena , än hos den andra familjen och de som var i rätt ålder åkte förstås på läger. Jag tror att Sven, nu handelsgymnasist,sommarjobbade hos Sibyllakorv, som ägdes av Harry Casservik, en av våra vänner i Filadelfia.
Nu börjar jag längta till sängen och säger God Natt. Gode Gud välsigna och bevara oss  och låt mig ,och oss alla ,vakna med nya krafter i morgon. Du vet att jag har en del att göra då.Inom mig tonar sången "Jag älskar Dig Jesus! Jag vet Du är min och trots vad jag är i mig själv, är jag Din." Din kärlek är gränslös, Din nåd är oändlig!