Isak och jag och lite mer.

Egentligen är han ju bara en hund. Men en hund är en hund och måste också respekteras. Jag märker att han saknar familjen, som tagit semester. Bara tre timmar tog resan men där de hamnade hade försommaren kommit. Ack att jag vore där. I morse kl 8 när Isak tyckte det var dags att kliva ur sängen och snarast ut på en promenad efter att ha sovit hela natten,fick jag en liten puff av nosen. Jag förstod! Ingen återvändo. Men jag kan tala om att den promenaden blev kort, mycket kort, men konstigt nog hanns både kiss och bajs med . På gräsmattan mitt emot huset där vi bor.Plastpåsen slängdes i den skönt nog näraliggande latrinburken, eller vad det nu heter. Så snabbt tillbaka ini värmen. En titt på termometern visade minus två!!!Men ändå- för min del var blåsten det värsta. Usch!
Men det blev en bra dag ändå och vi hann med ytterligare tre korta promenader. Nu är klockan snart halv tio och han sover redan, kvällstrött som han är!

Men nog om hunden. Låter ju som när man pratar om sitt barnbarn.

Jag fick sedan telefon och pratade en god stund med samma vän som ringde i går. Hon var gladare men hade fortfarande en del som "tyngde" så vi kom överens om att be den gode Guden om hjälp med detta eftersom Han har lovat att svara på våra böner.Vi kom överens om att "den enkla vägen" ibland är det bästa. Och att ha en barnslig tro på Gud är i själva verket väldigt enkelt , men oerhört effektivt. Jag blir så glad när jag kan hänvisa till min erfarenhet av Guds ingripanden i mitt eget liv och jag märker att någon tar det till sig och vill provapå.För man måste våga ta Gud på allvar. Vi blir inte besvikna.

Nu ska jag helt kort gå tillbaka till den sommaren jag gick i "skolköket". Vi slutade tidigt så vi hann med att bada och plocka smultron, en av mina favoritsysselsättningar som barn. Fram på hösten det året var jag barnflicka i Oskarshamn medan föräldrarna var borta ett par veckor. Jag mådde inte bra i själen på grund av att två unga pojkar med något års mellanrum tagit sina liv. Jag visste inte när jag lämnade mitt hem ,att detta satt så djupa spår. Jag var ju också bara 14 år och skulle bo ensam i en villa tillsammans med två barn ,sju och tio år gamla.Jag var så rädd för att vara ensam så när barnen gick till sina kamrater gick jag med och jag var så glad när föräldrarna kom hem så jag fick återvända till Figeholm och min familj.

Jag var som sagt fjorton år och nu gällde det att söka jobb. Men det får jag återkomma till för nu står Isak här och är irriterad för att jag inte vill sova. Jag fortsätter i morgon.Och sover om en stund.Men ska väl tala om att när jag sa(i sträng ton)Ligg! så gjorde han det och ligger nu bredvid mig på golvet och väntar på att jag ska inta sängen.Han vill att alla ska sova när han gör det.

Nu säger vi Godnatt och önskar er alla en skön och vilsam sömn. Guds änglar finns hos oss alla. Och Gud är god.

Det blev en bra dag.

Det är roligt med NYA dagar. Man vet aldrig hur de blir. I alla fall inte jag.
I morse SMS kl 6.30. "Sitter på planet". En timme senare känner jag en liten tass i ansiktet. Jag förstod att han menade"Nu är det dags " Liten promenad i grannskapet. Tar in tidningen.Nytt SMS 9.15." Framme". Det betydde att Husse och Matte kommit till Italien. Vilka tider det hunnit bli under min långa levnad.

Isak måste ju ut ibland. Helst långpromenad men eftersom jag inte gillar att promenera utan mål, så måste jag finna ett sådant. Mina bosniska vänner bor lagom långt härifrån för att vi ska kunna ta oss dit fast jag hade en "slö" dag i dag.
Till invandrarna kan man alltid gå och känna sig välkommen. Så också i dag.

Väl hemma igen fick jag en ingivelse att jag kanske skulle baka några bullar. Utan tanke på att jag redan var trött satte jag igång. Men för all del! På FB hade jag av en bloggläsare blivit uppmanad att ta siesta så det gjorde jag före promenaden. Sov över en timme. Utan att slöheten försvann men kändes ändå nyttigt.

OK! Baket avslutades och vi förberedde oss på en liten kvällspromenad. Isak och jag.
Då ringde telefonen. En tjej som var tonåring i början av 90-talet och då bodde hos mig en tid som fosterbarn, behövde få prata lite. Under årens lopp har vi uppehållit kontakten pr tel eller nu på senare tid gm E-mail. Nu var det viktiga saker som dryftades och som vanligt hänvisade jag till Guds stora kärlek och omsorg
och att Han har en plan för hennes liv även när det ser ut som om ingen ljusning finns. Så glad jag blev att höra henne säga: "Men tack, det var precis det här jag behövde få höra. Jag trodde att allt var kört men det är klart, Gud skulle väl inte ha hjälpt mej så här långt och med sådan omsorg, och sedan lämna mig. Vi bad tillsammans i telefon, vissa om att Gud var med och hörde allt och att Han alltid har en utväg.Nu ser vi framåt med förväntan!

Vi hann med den lilla promenaden, Isak och jag.Ser på FB att de har 23 grader varmt i Italien och här är i alla fall 5 så vi ska inte klaga.

Visst blev det här en bra dag! En rolig grej till hände i dag. Jag fick E-mail från en vän som jag ej haft kontakt med på ungefär 50 år.Det var verkligen roligt
att träffas igen Denna gång på nätet. På den tiden skrev man brev för hand eller på skrivmaskin eller ringde man korta och dyra telefonsamtal. Så mycket har blivit enklare med åren.

En dotter brukar säga att "det finns en sång för varje tillfälle". Nu tar jag en som passar. Vi lärde oss den i förta klass.

"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer. Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner." Sov gott kära vänner! Vi hörs i morgon!

Nu ska Isak bo hos mej i flera dagar.

Aj, så fort det blev kväll! Jag började dagen med att gå till träning . Det var ju torsdag. Möttes av ett meddelande:" Stängt idag. Studiedag för personalen."
Ja men visst! Det stod ju ett meddelande om detta redan i måndags. Jag är förfärligt glömsk! Men hur som helst. Jag fick 40 minuters promenad. Inte så dumt det heller. Gick hem. Tittade in hos grannen. Förmiddagskaffe? Visst ville jag ha det. Skulle ju börja kaffefasta i dag men det där med omständigheter ni vet. Vi drack kaffe och en pratstund innan en bil stannade utanför mitt hus. Besök av ett barnbarn som skulle åka till jobbet om någon timme.

Raggmunk är något den mannen gillar. Så fram med potatis som skalades rekordsnabbt.Mixades i samma fart. På med 3 stekpannor och se den hungrige kunde äta sig mätt innan han på började sin resa till jobbet i Hällefors.

Eftersom jag ska till Stadsarkiv i Stockholm nästa vecka behövde jag förhandsinformera så allt finns på plats när jag anländer dit. Så det blev att plocka fram pärmen med alla papper igen och ställa några frågor ytterligare. Skickades iväg senare.
Plötsligt ringde telefon. "Vill du följa med en sväng till Marieberg?" Vi åker om fem minuter. Så klart jag ville. Marieberg är Örebros stora köpcentra. En av de mina brukar kalla det för örebroarnas kyrka för dit åker folk när söndagen kommer.

Den som säger detta kommer från ett annat land.

Eftersom Isaks familj ska åka till Italien tidigt i morgon bittida så åkte jag dit för att säga "Hej då" och ta med Isak hit så nu sover han i sin korg. Hoppas att han inte vaknar för tidigt i morgon bittida. Hans matte tar en långpromenad med honom varje morgon klockan 6 så han har ju vissa vanor.Men han kommer nog att visa hänsyn till nya förhållanden.

Ja så här blev dagen och jag får fortsätta med 40-talet i morgon i stället för i dag. Flexibilitet är ordet. Nu blir det sängen. Sov gott ni alla kära vänner!

Gud är god och vakar över oss!

Tillbaka till 1940 talet .

Den här dagen började med en promenad till apoteket. Upptäckte i går att blodtrycksmedicinen plötsligt tagit slut. På hemvägen handlade jag. Mycket!. Jag har en barnvagn( sittvagn) när jag handlar matvaror. Hur tacksam jag är för denna. Jag kan lägga en stor hög med varor i vagnen och så finns det plats för potatis i 5kg påsar och vetemjöl på underredet. "Det blev fullt lass" det där sa tjejen i kassan och log. Visst ,men tänk att få hem så mycket utan att be om hjälp. "Kan själv" tänker jag och drar iväg.

Hann hem för att laga mat till dagens matgäst. Stekt strömming i dag.

Tog hunden i kopplet och gick hem med honom till huset där han bor. Vidare till en kaffebjudning där jag fick en försenad blomsterbukett med anledning av mina 85 år.

Och nu blev jag sittandes framför datorn funderande på var jag egentligen slutade när jag åkte iväg till USA. Jag har några där som läser min blogg men vet ej vilka de är. Men jag ser på statistiken att det finns några varje dag.

Kom på att jag var på 40-talet och just hade slutat "skolköket" sommaren 1941.
Krigets åskor mullrade fortfarande och ingen visste när eller hur det skulle sluta.
Ransoneringarna fortsatte och då och då var det någon ny vara som "från klockan 12 i natt kommer att ransoneras", som de meddelade i radion. Men ransoneringskorten blev snart en vana och alla visste att hantera detta. Och ingen behövde svälta. Man bytte också kuponger med varandra. Överhuvudtaget blev folk väldigt hjälpsamma och devisen "en svensk tiger",kunde man se överallt. Det betydde att man höll tyst
för man kunde aldrig vara säker på om spioner fanns i närheten av ens samtal. Så det gällde att veta vad man talade om.

Jag tror att jag berättat tidigare om att det fanns misstänkta nazister i vårt lilla samhälle och att alla visste vilka det var. Men,"en svensk tiger", så det talades inte öppet om det och de gjorde i alla fall ingen skada , vad jag vet.

Men nu får jag nog läsa igenom vad jag tidigare skrivit så jag ej upprepar mig.

Återkommer förhoppningsvis med lite nytt i morgon.

Till dess: Ha det så gott och kom ihåg att just du är älskad av Gud precis som
du är!

Joodå ,det blev kroppkakor.

Kroppkakor är för en smålänning en vanlig god maträtt som man äter med lingon och smält smör och grädde. I min barndom var det tradition att i fastan äta kroppkakor till lunch eller middag och avsluta måltiden med semla, gärna på djup tallrik med varm mjölk. Det hade nog inte med fastan att gör. Vet ej varifrån denna tradition härstammar och jag tror definitivt inte att den tillämpas i dag.

Mina kroppkakor var klara till kl. tolv då gästerna skulle komma. Efterrätt glass. Barnbarnet kaffe och sötsaksfastade med anledning av årets fastetid så det blev bara en kopp te till hans fru och så glass till oss som tillät oss att äta detta. Men kanske jag i morgon tar efter och avstår kaffe och sötsaker fram till påsk. Min karaktär är ej så god men jag skulle inte må dåligt av detta avbrott i mitt ständiga bull och kakätande. Som vanligt säger jag:" en dag i taget!" Får vi se hur det går. Jag berättar.Senare.

Kroppkakorna som var över när vi ätit hade jag lovat skicka till min son så matgästerna tog dem och överlämnade till Sven och Maria.

En påminnelse om att jag blivit gammal och glömsk (eller förhoppningsvis bara lite snurrig efter NY:resan)fick jag då gästerna sagt adjö och åkt iväg. Men men- hon fyller ju år i dag och jag hade lovat att bjuda på tårta. Kan ni föreställa er hur jag skämdes? I söndags sa jag :" Tänk så bra det passar att ni äter kroppkakor hos mig på din födelsedag och då ska jag göra en god tårta och fira dej."

Mer behöver jag ej säga om detta. Vi ska ses i påsk.

Men nu stod jag där med en hel liter "kroppkakespad". Mamma brukade använda sådant som degvätska till matbröd. Så klart jag plockade fram grovt rågmjöl samt vetemjöl och gjorde en stor deg som blev till fina siktkakor. Under tiden ringde telefonen.
Någon befann sig i närheten och undrade om det kunde bjudas på en kopp kaffe.
Så klart. Sådana där spontana besök är alltid trevligt.

Efter en stund kom en vänlig själ med 2 kg strömming som hon villigt skänkte sin mamma.Största delen av dem frös jag in i en vattenfylld burk. Resten steker jag.

Får matgäst i morgon också så det passar bra .

Ja så blev DEN dagen. Det var väl ingen rolig läsning detta men ni ser att jag är på gång i alla fall. Jag är nu ganska trött. Men tacksam för att jag orkar hänga med. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam för och jag säger det till Gud. Och det känns som om Han säger. "Ruth jag älskar dej så mycket och jag är alltid med dig. Jag vill ditt bästa. Lita på mig. Och Han älskar varje människa och vill ha gemenskap med var och en. Nej nu börjar det visst likna en predikan. Men en god sådan tycker jag.

Vi ses här i morgon igen. Ha en GOD NATT!

Vardagen hinner ifatt oss.

Vid kyrkkaffet i går fick Sven och jag av bordsgrannen en fråga om vad vi tyckte var det mest minnesrika från vår resa. Båda svarade vi att det nog var
Ground Zero. Det var mäktigt och gripande att stå där och minnas. De stora bassängerna lika till omfånget som tornen en gång var. Vattnet som rann efter sidorna. Alla namnen på de som omkommit både i tornen, i flygplanet,brandmännen och andra som mötte döden på grund av det som skedde denna septemberdag.

Jag hade ju sagt att jag önskade komma till New York för att få se skyskraporna. Jag hade varit i Singapore och sett en del sådana där men ville inte nöja mig därmed. "New York fattas mig" sa jag till barnen och funderade på om jag någon gång skulle haka på någon gruppresa dit. Undra på om jag blev överraskad när jag blev erbjuden att i mina barns sällskap få min dröm förverkligad.

Överraskad ,minst sagt, blev jag också av att se att skyskraporna var så många till antalet. Vilken syn! Det känns så bra att jag fått se allt detta och att jag fick göra det tillsammans med mina barn. Tack Gud!

Vi tog verkligen vara på tiden för att hinna se mesta möjliga på den tid som stod oss till buds.Jag är överväldigad av alla intryck. Människorna var vänliga och tillmötesgående och mitt intryck var att det är en trivsam stor stad.

Överraskningen då SAS gjorde sådant nummer av mitt födelsedagsfirande redan i Oslo
och gjorde vår resa till en fest vi aldrig kunnat föreställa oss.

I mina tidigare inlägg har jag ju berättat om det mesta vi fick vara med om. Är så tacksam till Gud och till mina barn och till alla som skickade hälsningar till min födelsedag.

Nu går livet som vanligt igen och jag får fortsätta att berätta om mitt liv. Jag har haft ett innehållsrikt liv och ska dela detta med er framöver.

Idag har jag tränat. Skalat en stor gryta potatis som i morgon ska bli kroppkakor som ska ätas av barnbarn med familj när de kommer på besök. Jag har allt bra roligt. Nu önskar jag er alla en God Natt. Vi ses i morgon om ni vill!!!!

Sista dagen på en genomtrevlig New Yorkresa.

Även det roliga tar slut nån gång. Så också vistelsen i denna stora stad. Nu var det sista dagens morgon. Bullarna från Sverige var nu slut och då fick det vara med kaffet. Men vi samlades för att ta hissen till frukostrestaurangen och vem kommer där med N.Y. tunnelbanesystem på sin T-shirt? Joodå Sven ville glädja oss med att ta på detta unika klädesplagg. Nu kan han studera Metro sittandes på altan i Hovsta och sedan hjälpa andra som "ska den vägen vandra".

Sven och Kerstin testade nu Bagels till frukost medan vi andra fortsatte våra ägg, bacon och potatis, om vi så önskade.Förmiddagen skulle användas till att köpa skor av ett fint märke( som de sa)Jag håller mej till Alfons Åberg som säger"Jag förstår inte". Det är en liten bra fras.
Väskorna till hotellets förvaring och så bar det ut på stan. Skorna som inköptes till ett extremt lågt pris heter Converse, tror jag. Alla, utom jag vet detta enl. mina barn.Flickorna köpte dessa till sina barn och barnbarn. Eftersom vi inte åkt till N.Y. för att shoppa utan för att få upplevelser så använde vi minsta möjliga tid för att gå i affärer. Själv köpte jag en liten gul taxibil och ett litet paraply. Taxibilen som ett lite kärt minne, placerat på ett skåp i vardagsrummet. Paraplyet om det skulle bli regn i sommar.

Kaffet från Starbucks dracks i hotellets lobby.Planerat var att vi skulle bese Brooklynbron så vi tog tunnelbanan dit. Promenerade i det vackra vårvädret upp på bron till första tornet.
Då Brooklyn Bridge stod klar år 1883 var den världens största hängbro och den första som byggdes av stål. Det tog över 16 år för 600 arbetare att bygga bron som, då den fullbordades,förband Manhattan med Brooklyn som på den tiden var två skilda städer.När bron skulle invigas var folket rädda för att den inte skulle hålla så ingen vågade gå. Då inhyrdes ett antal elefanter från en cirkus och man lät dessa promenera över bron. Den höll för elefanternas tyngd och därmed var rädslan borta.

Åter till hotellet där vi hämtade vårt bagage.Nära till tåget som tog oss till flygplatsen där vi intog dagens middag sedan vi gått igenom säkerhetskontrollen. Denna gång gav inte min inbyggda spik något utslag.

Klockan 17 började flygresan till Sverige. Den här gången utan mellanlandning.Då var klockan 23.00 i Sverige och efter diverse sömn till och från kom vi till Arlanda kl 7.00. Så bra allting gått. Vår tacksamhet till Gud var stor.

Hallqvists bil väntade på oss och vi fick in allt bagage och oss själva. Denna gång åkte också Sven med i bilen som suveränt rattades av Elsemarie som nog blev lite trött av att vi andra bitvis sov. Väl framme i Örebro skingrades vi. Alla glada för en lyckosam resa.
I morgon ska jag göra en liten summering av mina intryck från den stora staden. Har jag tänkt, i alla fall.

I dag har jag varit på förmiddagsgudstjänst, lunch med våfflor och glass till efterrätt hos Sven och Maria i Hovsta. Nu är dagen slut och jag ska nog sova nu.

I Psaltaren 32;8 i Bibeln står det:"Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig."
Läs denna vers sakta och om igen och tänk efter om den inte innehåller något fantastiskt. Egentligen.Vilket erbjudande av Gud till oss. AMEN. Sov gott!