söndag 18 mars 2018

Söndag 18 mars 2018. En givande dag. Varför kom jag inte ut i solen?

Ja det kan man undra. Än så länge står solen så pass lågt att jag delvis får hålla till godo med att se den lysa på Statistiska Centralbyrån på andra sidan gatan och får en och annan reflex därifrån.
Men detta är inget som helst försvar för att jag skulle hålla mig inomhus. Jag VISSTE att solen fanns "bakom knuten" och vägen dit var inte lång.
Nu ringer äggklockan och meddelar att kvällens Rapport börjar. PAUS!
Nu är jag tillbaka. Kan konstatera att äggklockan hade inte behövt ringa.

Att få vara med om att få besök av en ung människa, att få ta del av den människans liv och bekymmer, lova att be till Gud för allt och tala om Guds stora nåd, trofasthet och intresse för våra vardagsproblem det är bland det bästa jag får vara med om. Att jag har samlat på mig erfarenheter är en stor fördel! Det hände i dag att jag fick sådant fint besök .

 Tänkte att sedan gå ut på promenad i solen. Men jag är väldigt trög och tänker att jag gör det en annan dag.
Jag har inte känt mig OK på hela veckan. Frusit ibland och svettats ibland, täppt i näsan och tjock i halsen men det är sådant som händer på vintern.
Till slut gjorde jag som Pippi Långstrump. Sa till "på skarpen" (Dessa ord användes även i MIN småländska uppväxt) ! Det hjälpte. Jag kom iväg ut men då hade solen gått ner förstås.
Hur som helst så tog jag en kvartersrunda som varade en halv timme

Nu blev det ett litet avbrott: Ett trevligt sådant. Kerstin ska jobba natt och tittade in en stund på väg till jobbet. Hon hade med sig lunch, som jag skall äta i morgon. Kålpudding har jag längtat efter .
Under de år då  Lennart åt hos mig gjorde jag denna läckra maträtt men inte numera.
 Ska bli gott att äta i morgon. I dag har jag ätit ostkaka till både frukost och lunch.

I morgon får jag fikabesök. Jag har en del som "ligger efter" vad pysslet här hemma beträffar och jag
 tänker vecka efter vecka att det ska bli gjort, vilket det inte blir. Det kommer att dröja länge innan jag når den tid då jag kan sätta mig att läsa en bok som förr i världen. Jag har alltid älskat att läsa men numera har jag inte tid. Apotek, Audiologen, Synundersökning, Vårdcentralen, Kardiologen Post och Bank. För att inte tala om vad det tid som går åt att ta hand om sådant man välter omkull vatten och kaffe som man spiller och måste torka bort. Jaha, säger jag och skrattar åt mig själv och så en liten undring hur det skulle ha varit om både Georg och jag hade gått omkring här med var sin käpp och knuffat omkull vattenglas och annat.
Nu har jag våra snälla barn, som verkligen tar hand om sin mamma på alla sätt och vis. Alla fyra med sina familjer. Kan jag varit annat än tacksam?
Jag är dålig på det här med hur en människokropp fungerar men jag märker ju hur jag sakta förändras. Tex. det här med hörapparaterna. Det ger, som jag upplever det, Tinnitus. Varför skulle jag annars få det?

Nu är jag sömnig igen och det ska bli så skönt att gå till nattens vila. Jag gäspar och gäspar!
Sov Gott mina vänner! Gud är god och KAN ALLT!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar